Filmdelta.se

Fantastiskt och dramatiskt, starkt och gripande. Ja, jag finner inte riktigt ord för att beskriva det här dramat. Filmen grep tag i mitt hjärta och vred om och jag berördes på ett sätt jag inte gjort på länge av en film. Jag fascinerades av den här lilla tuffa, starka kvinnan och lider med henne genom den hemska, men ändå varma berättelsen.

Jag satte mig med förväntningarna att om alla gillar den här så mycket är det bara för att man skall (den är ju gjord av Von trier). Det tog inte lång stund innan jag fängslades av dom underbara tolkningarna på personerna som är i centrum. Musiken och sången som plötsligt bryter ut baserade på ljud i alldagliga situationer känns helt rätt .Sen när slutet kommer märker man bara hur tårarna trillar ner för kinden och man är helt tagen. Vilket Slut.

Det var väldigt länge sen en film grep tag i mig så som denna. Björk VAR Selma och ingen annan hade kunnat göra den rollen bättre. Trevligt att också se Peter Stormare i en så sympatisk roll. Det bästa jag sett på länge om än oerhört tragisk.... men ibland måste man få lov att lipa.

Att Björk hade en sådan stor skådespelarbegåvning, hade jag inte en aning om! Rollen som den fattiga ensamstående mamman och invandrarkvinnan Selma har hon lyckats med till 110 procent. David Morse visar ännu en gång att han blivit en stor aktör men även Peter Stormare och Catherine Deneuve är suveräna i sina rolltolkningar. En otäck och tragisk, men samtidigt mycket varm berättelse som dessvärre drog ner poängen något genom Björks egna och i filmen framförda musikinslag. Detta är en annorlunda och spännande film, som jag absolut rekommenderar!

Med den vackra, men djupt tragiska, Dancer in the Dark lyckades von Trier med konststycket att både kritisera och provocera, intressera och fascinera, samt gripa tag om tittaren och beröra. Det handlar om den synskadade fabriksarbeterskan Selma som i 60-talets USA försöker arbeta ihop pengar till sin sons ögonoperation. Hon övar även för att vara med i en uppsättning av "Sound of Music", men så en dag ställs tillvaron på sin spets och ingenting blir som det en gång var. Björk i huvudrollen gör stordåd som skådespelerska, men även hennes musikaliska talanger kommer till användning när den gråa vardagen plötsligt förvandlas till en sprakande musikal. Bildmässigt är filmen alldaglig, men väldigt vacker ändå och trots att den inte rör mig till tårar, så vill jag sjunga med i Selmas sånger samtidigt som jag bara tyst iakttar händelseförloppet med en blandning av hopp och förtvivlan. Filmen borde egentligen vara utom betygsättning. Det är för många nyanser, synvinklar och känslor inblandade att skalan inte räcker till. Jag har därmed också svårt med att sätta vettiga ord på denna starka milstolpe i filmkonsten, så jag ber er att istället uppleva den själva. Snälla.