Filmdelta.se

Alan Parkers musikal är en solklar klassiker vid det här laget, men kvalitetsmässigt håller den kanske inte ända in på 2000-talet även om den innehåller några verkligt bra sång- och dansnummer.

Rätt märklig musikal som saknar de där riktigt medryckande sång- och dansnumrena som jag så gärna ville höra och se. Det hela är mest bara skränigt och kaosartat och man får inte många stunder till eftertanke då filmen går på i ett rasande tempo och avverkar fyra skolår på två timmar. Rätt opersonligt är det också då man aldrig riktigt lär känna någon av karaktärerna. Man får mest en massa fragmentariska, och ofta tyvärr ganska intetsägande, intryck av elevernas vardagsliv och funderingar kring livet och sig själva. En del scener mot slutet är dock förvånansvärt genomarbetade med tanke på filmens tidigare hafsighet och för en stund är jag beredd att förlåta filmens många brister. Det spretar ändå tyvärr åt på tok för många håll och det som i slutändan räddar filmen från att snubbla på sig själv är dess realism och dess försök att visa att framgång inte växer på träd. Fame fungerade nog bättre på 80-talet än idag. Jag har väldigt svårt att förstå var filmens kultstatus kommer ifrån och jag hoppas innerligen att verkligheten inte är lika kall och cynisk som delar av filmen, för om den är det blir jag nästan ledsen.