Jag tycker snarare filmen är ett ganska ambitiöst försök av regissören att skapa en egen ton inom svensk film.Och det var det tyvärr ingen som verkade fatta 1998 då man skrattande tyckte det var "coolt" att lämna biografen. Fotot (som definitivt inte är skapat av en tvååring, det finns innovationer här som vi inte alls är vana vid inom svensk film) markerar en fragmentarisk värld, en värld som håller på att gå sönder. Filmen försöker i detta sammanhang fånga en mardrömsvärld, en ihålig värld besatt av yta och som därmed tenderar att bli overklig, och detta betyder att narrativ logik, softat foto och "filmstjärnor" inte är av yttersta vikt. Genom att undvika filmiska klicheer hittar Flamholc den stämning han vill förmedla. Det är min stora förhoppning att han en dag ska få återupprättelse och att han kommer tillbaka till Sverige och fortsätter att skildra vårt samhälle. På sitt eget sätt.
d finns typ 500 grejer som jag stör mej på med den här filmen, men d som stör mej ALLRA MEST e att när den där brudiga jävla hannajäveln går ut för att supa, så går hon verkligen bokstavligen talat UT OCH SUPER. alltså... hon går inte till krogen som en normal människa skulle gjort, utan hon tar med sej en kvarting hemmifrån och sätter sej på en parkbänk (lr var d i en trappuppgång?). vem gör d förutom alkisar och fjortisar, liksom?
filmen är verkligen genomrutten.. det är sånna här filmer som gör att svensk film har dåligt ryckte..
jaa. verkligen. och varför har de valt att dubba den???