Ja, visst är det så? Har aldrig riktigt tänkt på det förut, men många bra draman är ju faltiskt sorgliga... Jag älskar den här filmen i alla fall.
Har sett filmen först nu. Trodde inte att det var något för en medelålders tant. Lånade den på biblioteket i somras och blev helt betagen. Det är inte alls någon "bögfilm". Den är allmängiltig. Den innehåller allt: kärlek, sorg, saknad, längtan, livslögn och naturen som befriare. Fantastisk regi (ja, det blev ju en Oscar) och fantastiska skådespelare. Och vilken musik! Första ackordet går in som en spjutspets och naglar fast en i TV-soffan.