Filmdelta.se

Tillsammans med motspelerskan Jennifer Westfelt som spelar Jessica Stein har Heather Juergensen också skrivit manuset Kissing Jessica Stein. Idén fick de redan då de gick på samma teaterskola i New York.
- Jennifer och jag började utbyta krigshistorier om dating-livet. Hur svårt det kan vara att träffa den rätte. Vi hade väldigt olika erfarenheter. Jag hade dejtat mer fritt medan Jennifer hade haft flera långa förhållanden. Vi insåg att vi hade olika syn. Vi börajde prata om idéer, en av dessa var hur dessa två karaktärer, vad som skulle hända om de började träffa varandra,
Föll vem av er skulle spela vem på plats naturligt efter era olika personligheter?
- Hmmm, jag tror det fanns en viss logik bakom det. Jennifer var lite mer perfektionist, sömnlös, neurotisk – även om han inte var fullt så neurotisk som Jessica i filmen – medan jag hade vissa element av Helen i mig. Vad vi gjorde var att isolera dessa element vi hade gemensamt med karaktärerna och sedan förstora dem så att de blev mer underhållande.
Vilken var den stora skillnaden mellan att sätta upp den som pjäs och göra filmen?
- Den första skillanden är att man behöver några dollar för att sätta upp en pjäs och miljoner för att göra en film. I början skriver man alltid för långt när man översätter det till film – vår första manusversion var, typ, 160 sidor lång. Så vi kapade ned det och hade massor av genomläsningar. Vi började faktiskt spela utan att ha hela budgeten, vi hade bara 750,000 dollar. Vi finansierade faktiskt hela vägen fram till klippningen var klar.
Hur lågbudget var det? Jag läste att en av elektrikerna bodde hos din mamma?
Ja (skratt). Mamma var i England och ringde hem: Kan jag komma hem? Nej, svarade jag, det är fullt. Vänner länade oss inspelningsplatser, vänner donerade rekvisita till oss – jag har en väninna som designar handväskor så jag fick den här (visar sin handväska)
Slutet har väckt debatt. Hade ni något alternativt slut?
- Vi hade ett tidigare slut utan Helen, men foilk ville se vad som hände med henne så vi filmade det efteråt. Vad vi absolut inte ville ha för slut var ett där hon och Helen dansar ut i solnedgången. En del kritiker tyckte vi skulle lämnat de sista tio minuterna för att Jessica träffar en kille. ”Typiskt. Ännu en film som inte vågar låta dem få varandra”. Men vilket slut vi än valt hade vi fått kritik. Vårt jobb var inte att göra en film med en politisk agenda om sexualitet, det är en liten film om två karaktärer.
Var du rädd för att ni var ute på farlig is då ni gjorde filmen?
Ja, vi fick reaktioner tidigt, att lesbiska inte gillade den. Men vad gäller att vara medvetna om den terräng vi gav oss ut på, det enda vi var intresserade av var att vara sanna med karaktärerna. Ger man sig in på ett område, med en minoritet, som är kontroversiellt blir det laddat. Vi tiggde lite om problem och vi fick det (skratt)
Kommer du och Jennifer fortsätta att arbeta tillsammans?
- Just nu känns det som om, vi har en speciell kemi, men om vi skulle arbeta ihop direkt igen skulle det bara bli ”Jessica och Helen show”. Längre fram kanske vi gör något ihop igen, men just nu vill vi pröva egna saker.
Kan du berätta lite om dig själv – har du dansk släkt?
- Ja, men mamma var tysk, från Kiel. Vi tror att hon hade någon släkting som kom från Danmark, men vi vet inte riktigt. Jag är uppväxt i Brooklyn i New York, men nu bor jag i Los Angeles. Det är där jobben finns.
Har du erbjudits mindre stereotypa kvinnorroller efter filmen?
- Det skulle vara trevligt om den förändrat något, men rollbesättning är så stjärnstyrt. Även om vi fått beröm för filmen så är det alltid Cameron Diaz eller Julia Roberts som de vill ha om det dyker upp någon intressant kvinnoroll. Jag tror att Jennifer och fått ett bättre rykte efter filmen, men om det dyker upp en saftig kvinnoroll är det stjärnorna de går till. Skulle de tacka nej till dem finns det tyvärr tusen som oss.
Johan Brännström