Filmdelta.se

Succéerna med Dödsleken och Trainspotting ledde raka vägen till Hollywood och paradiset med Leonardo Di Caprio och The Beach.
Men nu har Danny Boyle återvänt till England med 28 dagar senare.
En ?Ken Loach zombie-film?.
Och därefter väntar en återförening med Trainspotting gänget.

Den brittiska succéregissören som nästan på egen hand gjutit nytt blod i hela den brittiska filmindustrin är i Stockholm tillsammans med Alex Garland, författaren till bestseller-romanen The Beach och manuset till 28 dagar senare. Så vad är mer passande än att Danny Boyle med sin nya film ger nytt blod åt en gammal genre: zombie-filmen.
Spånade ni fram en idé eller hade ni något specifikt I åtanke från början?
- Idén kom från två olika källor, säger Alex Garland. Dels från romaner som Triffidernas Dag och från zombie-filmer som Dawn of the Dead. Dels från en verklig känsla av paranoia. Vid den tiden kände vi oss i Storbritannien väldigt mycket som under belägring. Det var galna kosjukan och andra epidemier, regeringen ljög för oss. Det var ett ständigt överhängande hot. Så initialt var det att skapa känslan på film av att åskådaren befinner sig i den här märkliga, paranoida staden.
- Jag älskade att hotet inte kom från Irak eller Ryssland, fyller Danny Boyle i, utan mer handlade om ett potentiellt hot som finns inom oss alla.
Filmen spelades in hösten 2001. Påverkade terrorattentaten den 11 september historien?
- Vi hade redan påbörjat inspelningen då det hände, säger Danny Boyle. Naturligtvis kände vi oss alla hjälplösa. Små. Men då handlar det bara om förmågan att ha disciplin. Så vi fortsatte helt enkelt arbeta. Men vi skrev inte om någonting för att anpassa till det.
Varför valde ni att filma 28 dagar senare på digital video?
- Det var en blandning av orsaker. Praktiska mest. Det är billigare att filma på DV. Och vi visste att vi ville filma i England utan stjärnor. Vi ville inte ha Ben Affleck komma gående över en bro i London.
- Sedan handlade filmen om världens undergång. Det behöver inte vara i celluloid, det kan ju se ut hur som helst, ingen vet hur det ser ut. Vi ville ha en mer dokumentär känsla, om ni vill kalla det så.
Någon beskrev filmen som ?En zombiefilm av Ken Loach??
- Det var nog det där geniet, skrattar Danny Boyle och nickar mot producenten Andrew MacDonald som är med under besöket inkognito. Ken Loach är en genuint fantastisk filmmakare och vi visste att vi ville ha en mer socialrealistisk ton och mer trovärdiga karaktärer än zombiefilmer brukar ha, som man blir mer emotionellt involverade i.
Var Dogma en influens också?
- Inte så mycket själva manifestet som en specifik fotograf (Anthony Dod Mantle), som plåtade bland annat ?Festen?. Vi gjorde några TV-grejer tillsammans och jag visste att jag ville arbeta med honom. Han har en sådan känsla av frihet i sitt användande av kameror. Men vi använde ju inga skakiga handkameror så kopplingen till Dogma är väldigt lös.
Ni hade flera olika slut också?
- Det berodde på att vi först fick slut på pengar helt enkelt. Vi filmade ett billigare, men väldigt svart slut där huvudpersonen dör. Men vi tyckte själva att det var lite väl hårt att tvinga åskådaren att vältra sig i hopplöshet. Så vi gick tillbaka till filmbolaget Fox och bad om mer pengar för att filma om det.
- Men jag tror vi hade 20 olika slut i manus ursprungligen, säger Alex Garland. Diskussionerna vi hade kring de var väldigt komplicerade. Vilket slut vi skulle använda var förmodligen det svåraste beslut jag någonsin varit med om att fatta.
Det innebär väl dock goda nyheter för DVD-fantasterna?
- Ja, det blir gott om extramaterial, skrattar Danny Boyle. Vi kommer att ha en del mycket intressanta bortklippta scener och alternativa slut. Det är fascinerande hur DVD påverkat sättet att göra film. Nu när vi sitter i klipprummet tänker man, ?Nej, det där kan vi inte slänga. Vi spar den till DVD:n?.
Det måste ha inneburit praktiska problem att filma ett folktomt London?
- London är en omöjlig stad att arbeta i, en helt galen stad, helt intolerant mot filminspelningar, inte alls som New York. Men vi handskades aggressivt med problemet genom att planera allt ordentligt. Sedan använde vi många kameror, ibland 10-12 stycken för London-sekvenserna. Vi filmade tidiga morgnar, ofta före 07.30 och anlitade ?vakter? som bad folk att flytta sig ur bild. Eftersom vi var smarta använde vi snygga tjejer som ?vakter?. Folk är mer medgörliga än om du har en stor biffig kille som dirigerar bort dem.
Du har sagt att du vill göra Irvin Welchs uppföljare till Trainspotting, Porno. Blir den av?
- John Hodge, som skrev Trainspotting och Shallow Grave arbetar på en bearbetning just nu. Jag hoppas kunna locka tillbaka skådespelarna från originalet. Problmet är att en del av dem är rätt uppbokade. Men de verkar vilja ställa upp om rollerna är tillräckligt substansrika.
- Före det hoppas jag få göra en thriller om Euron och valutans introduktion i England.
Johan Brännström