Filmdelta.se

John Boorman (f. 1933 i Shepperton, utanför London) har av filmhistorikern David Thomson betecknats som "samtidens mest betydelsefulla engelska regissör".
Boorman började vid unga år intressera sig för film. Under tonåren medverkade han i olika tidskrifter samt recenserade film på en lokalradiostation. Vid 22 års ålder inledde han sin professionella filmkarriär som klippassistent på anrika Shepperton Studios. Via olika jobb inom regional-TV, kom Boorman 1962 till BBC i London. Han gjorde en rad lovordade dokumentärprogram, bl a ett om den amerikanske filmpionjären D.W. Griffith. Under ett par år svarade han för den omtyckta serien "Day by Day". En tid var han även chef för dokumentäravdelningen.

1965 debuterade Boorman som långfilmsregissör med "Ta oss om ni kan", vars handling kretsade kring den då populära popgruppen Dave Clark Five. För manuset svarade dramatikern Peter Nichols. Ett sammanträffande i London med skådespelaren Lee Marvin, ledde till att Boorman hämtades över till Hollywood. Här gjorde han 1967 sin första amerikanska film, den kallhamrade thrillern "Hämnaren från Alcatraz" efter en bok av Donald E. Westlake. I rollerna bl a Lee Marvin och Angie Dickinson.

Filmen mottogs först svalt, men anses numera som en av det decenniets intressantaste filmer. 1999 debuterade f ö manusförfattaren Brian Helgeland som regissör med en remake av Westlakes bok, nu kallad "Payback" med Mel Gibson.

Samarbetet med Marvin fortsatte 1968 med ytterligare en film, "Duell i Söderhavet", ett fascinerade och märkligt kammarspel med bara två personer i rollerna och nästan helt utan dialog. Förutom Marvin medverkade den store japanske skådespelaren Toshiro Mifune (från många Kurosawafilmer). Detta var även Boormans första film, som utspelades i exotisk miljö.

1970 belönades Boorman med regipriset i Cannes för sitt drama "Leo den siste". Titelrollen gestaltades av den oförglömlige italienske skådespelaren Marcello Mastroianni.
Därpå följde en av 70-talets mest berömda tillika mest omskrivna filmer, "Den sista färden" efter en roman av James Dickie (som även spelade sheriff i filmen). I rollerna bl a Burt Reynolds, Jon Voight och debuterande Ned Beatty. "Den sista färden" Oscarnominerades i kategorierna Bästa film och Bästa regi.

Boormans son, Charley Boorman, gjorde 1985 en lovordad huvudroll som en amerikansk ingenjörsson uppvuxen bland indianer i "Amazonas - smaragdskogen". Vidare medverkade Powers Boothe och Meg Foster. I boken "Money into Light" dokumenterade Boorman den svåra, men fascinerande inspelningen i Brasilien.

Två år senare återvände Boorman till England för att i den självbiografiska filmen "Hope and Glory" berätta om sin uppväxt under krigsåren i London. I rollerna bl a Sarah Miles, David Hayman och Derrick O'Connor. "Hope and Glory" belönades med en Golden Globe för Bästa film samt Oscarnominerades i kategorierna Bästa manus och Bästa regi.

Det politiskt oroliga Burma utgjorde spelplatsen för Boormans drama från 1995, "Skugga över Rangoon" med Patricia Arquette och den i år Oscarnominerade Frances McDormand.

Senast kunde vi se Boormans "Generalen", en sann historia efter manus av regissören om den irländske gangstern Martin Cahill spelad av Brendan Gleeson. Vidare medverkade bl a Jon Voight, Adrian Dunbar och unge Eamonn Owens (från "The Butcher Boy"). Boorman belönades med regipriset i Cannes.

Den nu aktuella filmen Skräddaren i Panama visades vid årets Berlinfestival. I en mindre roll ser vi också regissörens unga dotter Lola Boorman.

Sedan ett trettiotal år tillbaka lever John Boorman på Irland. Han har mycket aktivt tagit del av den irländska filmindustrins uppbyggnad. Interiörerna i Skräddaren i Panama togs i Ardmore Studios utanför Dublin.

Micke Folke
Källa: Columbia Tristar