Filmdelta.se

Så sa William Thatcher, huvudkaraktären i filmen, En riddares historia.

"Om en människa verkligen vill något, kan hon göra vad som helst", sade en fattig taktäckare i Cheapside till sin lille son William för många år sedan. "En människa kan ändra på stjärnornas lopp...", som fadern så poetiskt uttryckte det.
Dessa ord bar den tonårige William med sig när han på kontinenten drömde om att få delta i de så populära tornerspelen.
Men William - och hans trogna vapendragare Wat och Roland - var medvetna om att endast adelsmän, blev inbjudna till dessa spel. När riddaren William följt i 12 år, Sir Ector, en dag dör iförd sin rustning efter en match får William en djärv - mycket djärv - idé...

– För ungefär två år sedan började jag fundera på en idé till min nästa film, berättar manusförfattaren och regissören Brian Helgeland.

– Jag har ett arkiv, som är fullt av halvfärdiga uppslag, påbörjade manusutkast och liknande. Så jag gick igenom allt, för att se om jag kunde hitta något, som verkligen tände mig. 1995 eller däromkring fick jag tag på en bok om tornerspel i medeltidens Europa. Dessa skildrades i boken som dåtidens mest omtyckta sport och här fanns också förklaringar hur reglerna kring dessa evenemang fungerade. Tornerspelens deltagare turnerade - inte helt olikt våra dagars golf- eller tennisstjärnor - från stad till stad.

– När jag läste boken, såg jag framför mig vilken härlig miljö för en film dessa tornerspel skulle utgöra. Men ännu saknade jag en berättelse. En av mina anteckningar från läsningen löd att man måste vara av förnäm börd för att få tävla. Jag kom sålunda fram till att berättelsens huvudperson skulle vara en enkel, fattig pojke, som drömmer om att en vacker dag bli riddare. Det slog mig då att det var samma sak som att en manusförfattare vill bli regissör, vilket fick mig att komma igång med själva skrivandet, även om det naturligtvis inte alls är vad filmen handlar om. Hursomhelst betraktas manusförfattare som bönder och regissörer som riddare...

Producenten Todd Black inflikar med ett leende:
– Om det råkar vara fallet, så är producenterna dom som får putsa riddarens rustning, så att den skiner riktigt vackert!

Helgeland fortsätter:
– Det sena 1300-talet har alltid intresserat mig sen jag läste litteraturhistoria. Jag ville ha med några historiska gestalter i filmen, varav en till slut kom att bli författaren Geoffrey Chaucer och en annan Prinsen av Wales, ”The Black Prince” [i filmen först kallad Colville]. När man studerar Chaucer, framstår han så gott som alltid som en gammal dammig poet, höljd i ära, nästan som om han vore det engelska språkets fader såsom vi känner till det idag. Men då man läser [hans] ”Canterburysägner”, som är så grovkorniga och mustiga, kan man knappast tro att det är samma människa, som författat dessa berättelser.

– Jag har alltid tyckt att han måste ha varit en intressant och blodfull människa. När jag höll på med att skriva manuset till En riddares historia, var Paul Bettany, som spelar Chaucer, den ende blivande medlemmen av ensemblen, som jag kände personligen. Jag ville ha med Chaucer i handlingen och jag såg Paul framför mig i rollen, men det var en utmaning för honom att gestalta denna figur. Paul var den förste, som fick läsa mitt manus. Han ringde mig därefter och utbrast: ”Ditt svin!” Jag svarade: ”Vad menar du?” Han fortsatte: ”Jag är ju naken hela tiden.” Jag svarade: ”Klarar du av det eller inte, Paul?” Han avslutade: ”Ja, det gör jag.” Det blev en slags kombination av att ha med en historisk person i filmen och samtidigt se om min vän kunde klara av rollen. Jag minns att jag sa till honom: ”Du måste gestalta rollen på ett sätt som om du är omedveten om att du är naken.”

Den 22-årige australiern Heath Ledger, som spelar riddaren William, har på kort tid blivit en av de mest efterfrågade stjärnorna i Hollywood.
– I det ögonblick jag tog del av manuset till En riddares historia, var Heath vårt första val, hävdar Amy Pascal, en av de allra högsta cheferna på Columbia Pictures.

Heath visar prov på en säkerhet, som är märkbar på vita duken, fortsätter Helgeland.
– Han gestaltar visserligen en roll, men samtidigt ser man också privatpersonen Heath på vita duken, något som jag tror är det främsta beviset på att någon är en genuin karismatisk filmstjärna. Han är för sina unga år anmärkningsvärt trygg i sig själv.

– Jag hade inte sett Patrioten, när jag rollbesatte En riddares historia, eftersom man just påbörjat den inspelningen. Däremot hade jag sett cirka tio minuter av en TV-serie kallad "Roar", en slags 'Xena'- eller 'Herkules'-liknande lågbudgetproduktion. Serien var fånig och Heath var då bara 18 år. Han var stjärnan, som lyckades hålla det hela samman. Trots omständigheterna levde han sig in i allt han gjorde. Dessutom visade han sig både kunna rida och hantera ett svärd.

Så småningom fick Helgeland ta del av några dagstagningar från inspelningen av det historiska dramat "Patrioten".
– Jag kunde dock till en början inte sammanträffa med Heath på grund av att han filmade. Under tiden testade jag några andra unga skådespelare, men ingen stämde med rollen, mest därför att dom verkade för moderna. Dom såg ut som killar från 2000-talet, vilka råkat hamna i medeltiden. När jag däremot till slut mötte Heath, upplevde jag att han hade ett slags tidlöst utseende. Han kunde göra ett trovärdigt intryck i en historisk film.

– Vi ville skapa en berättelse i historisk miljö, som var tidstrogen, men som ändå kändes samtida. Publiken måste vara med på noterna för att en film ska fungera. Åskådarna kan stötas bort om de blir för överrumplade av historiska kostymer, högtravande dialog och ålderdomlig musik. Vårt mål var att skapa en bro mellan då och nu.


Micke Folke
Källa: Columbia Tristar