Filmdelta.se

Han växte upp vid havet. Och såg skeppen lämna hamnen mot Europa.
Nu hyllas Peter Weir för sitt majestätiska havsäventyr Master and Commander.
Och lyckas förena stora Hollywood-filmer med personlig vision.
Filmdelta har mött Australiens stora befälhavare inom film.

I mitten av 1970-talet tog han klivet från TV till film med två högst personliga kultssuccéer Cars och Utflykt i det Okända. Det gjorde Peter Weir till förgrundsfiguren i vad som kom att kallas den australiska nya vågen. Han arbetade med en ung Mel Gibson och befäste sin position med starka Gallipoli 1981 och Brännpunkt Djakarta.
Den oundvikliga resan över havet till Hollywood kom också. Men till skillnad från andra internationella kollegor har Peter Weir lyckats behåll sin vision. Med filmer som The Truman Show, Utan Fruktan, Döda Poeters Sällskap och Vittne till Mord har han visat att det går att behålla en personlig vision inom ramen för Hollywood-film.
Vad fick dig att göra Master and Commander. Har du ett speciellt intresse för båtar?
- Havet ja. Jag är ingen bra seglare, men jag växte upp vid vattnet. Båtar har alltid varit en stor del av mitt liv. Som ung pojke brukade jag se fartygen lägga ut mot Europa. Till sist åkte jag även med ett fartyg dit. Jag har alltid sett skepp som ett djupt romantiskt sätt att resa kopplat till min egen barndom.
Spenderade du mycket tid till havs på Master and Commander?
- Väldigt lite faktiskt. Det var också medvetet. Det finns ju rätt många historier bland filmmakare om problemen att filma i vatten. Nu har vi fördelenatt kunna använda en tank. Om man tittar mot horisonten från en båt på väg så vet man ju inte heller om det är båten som rör sig eller vattnet. I det här fallet rörde vi vattnet istället, vi kan göra det nuförtiden.
Söker du inspiration mer i konsten än t.ex andra filmer?
- Jag tar den där jag kan hitta den (skratt). Den dyker bara upp. Från alla typer av källor. Men musik mer än något annat. När jag kom till Europa första gången, med båt, minns jag chocken över den kulturskatt som fanns där. Den har jag försökt bevara sedan dess. En av dessa kulturskatter är musik. Att lyssna på de stora kompositörerna.
Spelar du musik på dina inspelningar?
- Jag har fått det ryktet, men jag gör det faktiskt inte så mycket som jag brukade. Filmteam brukar till och med fråga om jag ska göra det. Men då börjar det kretsa för mycket kring mig. Så jag använder bara musik om det hjälper t.ex skådespelarna.
Hade du läst Patrick O?Briens böcker före filmen?
- Oh ja. De är väldigt stora i USA också. Jag hade läst fyra av dem på 1990-talet. När jag fick erbjudandetatt göra filmen läste jag om den första boken i serien, men tackade nej. Det var inte det jag var ute efter, jag ville göra en mer restriktiv pallett, de ville göra hela paletten. Sen var tonen mer åt komedi. Så jag sa nej först. Om jag skulle göra den måste det bli som en längre resa med mer symbolisk kraft.
Det är mycket sjötermer i filmen. Vet du vad alla funktioner på ett fartyg är?
- Jag brukar svara ja. En brittisk journalist frågade samma sak. Sen tog han fram en test. Jag tror jag hade tre av fem rätt (skratt). Vi var ju även tvungna att översätta gamla sjötermer från 1800-talet till franska också eftersom det var ett fransk skepp ? och upptäckte att de inte hade en översättning för dessa gamla sjötermer.
Är det sant att ni ändrade fartyget från amerikanskt till franskt?
- I boken var det kriget 1812. Det var ett obehagligt litet krig. Britterna var den klart aggressiva parten, amerikanerna offren. Det skulle krävts för mycket förklaring. Sen kändes det inte rätt att amerikanerna var offret för en aggression.
Kulturkrockar mellan två världar är ett tema som förekommer i dina filmer. Hur medveten är du om dessa teman?
- Min uppgift är i första hand att berätta en historia. Jag gillar nästan mer när någon säger till mig, ?Jag hade ingen aning att du hade gjort den och den filmen.?
Dina filmer har också en stark metafysisk dimension. Var kommer det ifrån?
- Min religiösa uppväxt troligen (skratt). Det reflekterar väl mitt ifrågasättande av den här världen. Ofta känns det som jag inte vet vilken plats jag har i det stora. Jag har alltid varit fascinerad av månens baksida. Man är ett mysterium för sig själv. Så lite går att observera med ögonen, men känna. Saker som man bara kommer åt med andra sinnen.
Hur behåller du din självständighet och personliga vision i Hollywood?
- Delvis genom att jag väljer de jag vill arbeta med. Sen att jag är väldigt tydlig från början med hur min vision ser ut. Detta är vad jag tänker göra, eller hur boken ska tolkas. Jag tycker om att prata igenom det, även med skådespelare, så att alla vet. I gengäld är jag rätt bra på att hålla budgetar. Det blir aldrig någon diskussion kring det. Den enda gången jag pratar om budgetar är om jag tycker att filmbolaget ska spendera mer.
Men det finns tillfällen när man också måste vara tuff.
Så du har också filmbolagschefer som hänger över axeln?
- Ja. Jag tror att de vid någon tidpunkt under klippningen förlorade tron på filmen. Det var jobbigt att känna. Då gäller det att ha styrka att fortsätta.
Vad var problemet till filmbolagets misstro. Ville de korta filmen?
- Den största pressen var från investerarna. Längden verkade vara en källa till stor diskussion. I USA finns också en besatthet att de måste veta exakt var man befinner sig i alla ögonblick. Det är som att säga till ett barn, ?Sitt still! Vänta tills det är klart. När historien är slut kommer ni få svar på allt.?
Russell Crowe har sagt att han växte upp och hade dig lite som idol
- Det var nog balanserat av att jag följt honom, från Romper Stomper och sett hans utveckling till ?jäklar, han är bra. Han är äkta.?
Du verkar ta tid på dig mellan projekten.
- Det finns olika skäl till det. Jag måste hitta något som engagerar mig nog för att rättfärdiga den tid och det jobb som det krävs att göra en film. Men jag skulle vilja arbeta snabbare. Det vore nog bättre om jag gjorde teater mellan, som jag aldrig gjort.
Har du svårt att se dina egna filmer i efterhand?
- Ja, jag kan bara se delar. En eller två har jag känt att de inte blev vad jag hoppades att de skulle bli. Där jag inte uppnådde den nivå jag trodde.
Hur ser din plats inom Australisk film?
- Jag tänker inte så mycket på det. Jag är inte nostalgisk på något sätt, jag är för upptagen med att gå från projekt till projekt. Jag tittar inte tillbaka heller på mina filmer på DVD. Man är upptagen med att vila, förbereda eller spela in. Jag försöker att inte tänka så mycket på vad jag gjort tidigare. Jag har alltid älskat att gå på film.
Johan Brännström