Om mord och kärlek, romantik och nutida förhållanden
För Frannie, som bor i New York City, är författare, lärare och uppvuxen med tillrättalagda romantiska berättelser och förvirrad av vår tids förhållande mellan man och kvinna, har passion alltid handlat om ord snarare än om män. Plötsligt befinner hon sig i en situation där ett oväntat och ovanligt förhållande till en polisman håller på att få hela hennes tillvaro att gå över styr, att ta en riktning som leder henne över alla de noggrant kontrollerade gränser hon satt upp för sig själv. Och som gör att hon utsätts för dödlig fara.
- Berättelsen om Frannie handlar inte bara om en brottsutredning utan är också en kartläggning av mäns och kvinnors beteende, förklarar Meg Ryan som spelar den självständiga, slagfärdiga och samtidigt djupt splittrade universitetsläraren Frannie Avery. Ryan blev intresserad av rollfiguren - som skiljer sig väsentligt från de kvinnogestalter som Ryan tidigare gjort i romantiska filmer och komedier - för att hon uppfattade Frannie som en ovanligt komplex kvinna vars yta står i skarp kontrast till hennes sårbara inre.
- Frannie har blivit besviken på världen, hon har blivit besviken på kärleken, och hon har liksom blivit mindre och mindre inombords, fortsätter Meg Ryan. Tillsammans med Malloy blir hon för första gången i sitt liv överraskad, samtidigt som hon blir vettskrämd av det han lockar fram hos henne. In the Cut är inte bara en thriller om ett mord, det är också en berättelse om två personer som blir oerhört blottställda inför varandra.
För Oscarsbelönade regissören Jane Campion framstod rollfiguren Frannie som den perfekta utgångspunkten i en psykologisk thriller som utforskar de krafter som står bakom passion och lust. Genom Frannie kunde man få en möjlighet att beskriva passionens olika ansikten, från den romantiserade sagan till den skrämmande lustfyllda, till försoning och slutligen den mångfasetterade kärleken. Frannie påminde Campion om Bree Daniels, den prostituerade kvinnan i Alan J. Pakulas klassiska amerikanska deckare Klute - en smart snut, men sedd ur ett modernare perspektiv.
- Jag såg In the Cut som en modern kärleksberättelse som samtidigt är en thriller, säger Campion och fortsätter: Filmen åskådliggör vår tids myter om sex och kärlek och den ansträngning som krävs för att man ska kunna fungera ihop med en annan människa. Och detta mitt i det kaos och det energiflöde som utgör den moderna staden. Frannie måste försöka hantera problem som jag tror är välbekanta för de flesta i vår tid: sådant som har med sexualitet och skamkänslor att göra, med lust och rädsla - sådant som man inte kan kontrollera och som inte låter sig styras av vår vilja och vårt intellekt. Det är precis sådana frågor som intresserar mig.
Campion blev intresserad av karaktären Frannie då hon läste Susanna Moores bästsäljare In the Cut. Romanen uppfattades som kontroversiell av många på grund av dess kompromisslösa beskrivning av Frannies explosiva och gåtfulla sexuella förbindelse med Malloy. Samtidigt blev den en succé bland såväl kritiker som läsare, och beskrevs som en mästerlig thriller berättad ur ett aldrig tidigare upplevt perspektiv - som tillhör en kvinna i full färd med att upptäcka sina egna dolda drifter alltmedan hon förföljs av en mördare som uppenbarligen inte klarar av att kontrollera sina.
Campion uppfattade berättelsen som en ny variant inom noir-genren, en variant i vilken en stark men osäker kvinna går genom en alternativ verklighet bestående av skräck och paranoia till en värld av sant engagemang och sann kärlek.
Berättelsen väckte också Jane Campions egna funderingar om det moderna samhället till liv, ett samhälle där romantiken blivit brutalt mördad, vilket dock innebär att det finns större utrymme att utforska den sanna, riktiga, icke-romantiserade, icke-idealiserade kärleken.
- Inledningsvis vet inte Frannie varför hon lever egentligen, kommenterar Jane Campion. Livet känns tryggt och säkert, men samtidigt dött, olyckligt och innehållslöst. Den trygghet och säkerhet hon skapat åt sig själv känns som en tyngd, en börda. Hon behöver stimulans, något som väcker henne till liv, och det är passionen hon ser mellan mannen och kvinnan på Red Turtle Bar som sätter igång hennes förvandling. Jag har alltid tänkt på Susanna Moores berättelse som en variant av Alice i Underlandet; Frannie försvinner ner genom ett kaninhål, neråt och in i en helt annan värld. Plötsligt befinner sig den här kvinnan, som alltid sett orden som det mest betydelsefulla i livet, i en situation där orden sviker henne, där orden inte räcker till.
Jane Campion såg möjligheterna i Susanna Moores roman och vände sig till producenten Laurie Parker, som liksom Campion upptäckte en mångfasetterad berättelse, en blandning av en mängd olika genrer.
- Jag tror att både jag och Jane blev fascinerade av alla de utmaningar som fanns att anta i berättelsen, förklarar Laurie Parker. När det gäller relationer mellan män och kvinnor går det inte att helt uttömma ämnet, eller ens att nå fram till "pudelns kärna" eftersom det finns så många nivåer i dessa relationer: den psykologiska, den biologiska, den romantiska, den inbillade? Vårt huvudsakliga mål blev att visa upp något äkta mellan två människor på ett sätt som man inte gjort tidigare, vare sig i romantiska filmer eller i psykologiska thrillers.
Parker blev aldrig avskräckt av den icke-romantiserade, intensiva skildringen av den sexuella attraktionen mellan Malloy och Frannie.
- Jag ser den snarare som uppriktig än öppen, säger hon. Janes tanke var att skala bort allt konstlat och visa två människor mitt i en passionerad kärlekshistoria genom att bara låta den utvecklas och växa fram framför kameran. Det är som om man skulle stå och tjuvtitta in i Frannies privatliv, som att se en sann relation växa fram precis så som det går till i folks vardagsrum och sovrum. Det hela påminner lite om Pianot; genom springor i dörrar och väggar får man se glimtar av människors liv. Men när det gäller Malloy och Frannie så blir de mer och mer oroade och osäkra ju närmare de kommer varandra. Frannie blir så oroad och instabil att hon till och med är övertygad om att hon befinner sig i verklig fara, och den här närheten är det som gör att filmen känns ända in i märgen.
När Campion och Parker kontaktade författaren Susanna Moore och berättade om sina planer att filmatisera romanen, blev Moore till att börja med en aning förvånad. Förvåningen övergick sedan i entusiasm över att få chansen att samarbeta med Campion och Parker under manusarbetet.
- Jag skrev inte avsiktligt om kärlek när jag skrev romanen, erkänner Moore och fortsätter: Från början var min tanke att skriva en noirthriller berättad ur en kvinnas synvinkel eftersom det inte så vanligt med sådana berättelser, och också för att jag är intresserad av kvinnligt beteende i vår moderna värld. Medan jag skrev ställde jag frågor som ?Vad innebär det att vara kvinna idag, i den här staden, att vara ensamstående??. Jag är säker på att Jane såg detta, men hon såg också en berättelse om en kvinna som lär sig att lita på andra och som förstår att man genom tillit lär sig att älska.
Micke Folke
Ur pressmaterialet
