Filmdelta.se

Kvinnlig hämnd är ett intressant ämna att sätta fokus på och det ska bli spännande att se filmerna under det temat i årets festival. Med stor förväntan ser jag framemot den sydkoreanske regissören Chan-wook Parkers senaste film Lady Vengeance. Hans film har fått ange tonen till årets debatt vilket tydligt syns i festivalens affisch. Där en till synes värnlös kvinna med en lysande gloria upphöjd likt en religiös ikon strålar mot betraktaren. En bild som känns permanent och har blivit kännetecken på den sköna kvinnliga outsidern som inte bara är vacker utan framförallt ouppnåelig.
Greta Garbo är ett bra exempel hon brukar ju även kallas "den gudomlige" och är ju en ikon för många homosexuella. Kanske av den enkla anledningen att hon gick sin egen väg utan att förklara eller prata om det, ett drag som jag anser vara kvinnligt. Myten och bilden av kvinnan som den hemlighetsfulla och icke-kommunikativa kan vara ett uttryck för att kvinnor har ett eget språk.

Redan i Bibeln och skapelseberättelsen kan man läsa att Gud skapade mannen till sin avbild och kvinnan till mannens begär. Detta förhållande är en aktuell fråga i jämlikhetsdebatten och ett intressant tema att titta närmare på. Fortsätter man att läsa Bibeln klargör den att kvinnans funktion är havandeskapet, en garanti för fortplantningen medan mannen, Guds avbild, har samtal med sin fader, för ordet är hans. Detta förhållande säger inte att kvinnan är ovetande eller skulle ha ett sämre intellekt, hon för helt enkelt ingen dialog. Däremot har hon en kommunikation med sin avkomma, fostret i magen, även om den föregår i det tysta. Denna tysta kommunikation har genom historien tillskrivit kvinnor egenskaper som gör dem till specialister på det omedvetna. De får bära namn som häxa, trollkvinna eller sibylla och representerar därmed något som inte är konkret. Utifrån detta perspektiv kan man resonera om ett kvinnligt icke-språk, ett poetiskt språk, ett språk som uttrycker mer än ord och mening. Ett språk som avslöjar människans innersta behov. Detta språk är kanske inte genuint kvinnligt men mannens och kvinnans språk är i grunden olika.

Gud nöjer sig dock inte med denna lilla könsskillnad utan fortsätter i sitt tal till ormen: Jag skall sätta fiendskap mellan dig och en kvinna, mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen. Gud har alltså fastställt könskampen och de två könens sexuella krig. Han har även dikterat förutsättningarna på spelplanen. Där kvinnan med sina från skapelsen kommunikativa brister blir tvungen att jobba tyst, intuitivt och självständigt. Vilket hon också gör med största skicklighet och finess. Jag ska nämna några exempel på kvinnor som tydligt kan stoltsera inför Gud i sin fulländning, av de egenskaper han har givit dem.

I Quentin Tarantinos Kill Bill, vol 1 och 2 möter vi The Bride/Black Mamba, en ung kvinna som blir mördad när hon höggravid står vid altaret för att ingå äktenskapet. Bröllopet blir en blodig massaker där ingen i sällskapet lämnas överlevande. Att The Bride fyra år senare reser sig upp och är redo för hämnd måste ses som ett mirakel. Det finns helt enkelt inga gränser för hennes vilja till att leva, överleva och hämnas. Hennes hämnd är att eliminera de personer som försökte att förstöra hennes liv och det är deras namn vi får se nedskrivna på en dödslista. Där står fyra namn på giftiga ormar plus namnet Bill. Black Mamba som är hennes yrkesnamn är dock den giftigaste ormen av alla så med det perfekta samurajsvärdet till hjälp betar hon av dödslistan lugnt och metodiskt. Hennes fyra första motståndare är kvinnor som precis som hon är skolade av Bill. De känner till varandra och all vet att det inte är någon lek när Black Mamba uppenbarar sig. Det är en döda-eller-bli-dödad kamp som utspelar sig vid varje möte. Slutligen når Black Mamba det sista namnet på dödslistan, Bill. Han har varit en av hennes läromästare, älskare och är far till de barn som togs ifrån henne under bröllopsmassakern. Deras möte är respektfullt och hon kan lugnt avsluta Bills liv på ett sätt som inte väcker några frågor. Det är mycket snyggt jobbat hela vägen fram till målet och Black Mamba kan med endast några års försening fortsätta på den väg som hon planerat. Denna kvinna måste helt enkelt vara skapelsens mest perfekta kvinna. Hon tar den yttersta konsekvensen av att inte vara kommunikativ, vilket innebär att jobba ensam i det tysta. Ett uttryck och språk som Gud har givit henne.

Jane Campion är nog annars den filmregissör som konsekvent i alla sina filmer skildrar kvinnor som på ett eller annat sätt väljer att kommunicera på sina egna villkor. I Pianot till exempel får vi följa en kvinna som bokstavligen väljer att slutat prata.

Detta kvinnliga språk kan alltså se ut hur som helst bara det gagnar målet. Målet däremot behöver inte vara tydligt formulerat. Det kan helt enkelt vara en intuitiv väg bort ifrån något, en hämndaktion eller något helt annat. Samtliga kvinnor får dock göra offer på vägen, något som de är tvungna att göra för att nå sitt mål eller för att inte själva gå under. De är även tvungna att ensamma gå den vägen. Jag tycker att det här är starka kvinnliga egenskaper som sätter kvinnan i en helt ny position. Börjar man titta på kvinnoskildringar från det här perspektivet, får många kvinnoskildringar en totalt ny karaktär.

Annika Marusarz