Filmdelta.se

Efter att ensam ha skapat buddy-genren med Dödligt Vapen blev han Hollywoods mest framgångsrika manusförfattare.
Sedan fick han skrivkramp och drog sig undan.
Det tog åtta år för Shane Black att komma tillbaka.
Nu är han tillbaka. Med en bang.
Kiss Kiss, Bang Bang

Året var 1986 och en då 23-årige Shane Black, som nyligen avlagt en examen vid UCLA, avslutade utkastet till sitt första filmmanus. Inom en vecka hade megaproducenten Joel Silver förvärvat rättigheten och gett det till regissören Richard Donner. Black anade inte att det skulle bli en av decenniets största publikfavoriter: Dödligt vapen.
Mel Gibson och Danny Glover som de två omaka poliserna tog biopubliken med storm. De explosiva actionsekvenserna och den pepprade dialogen blev snabbt Blacks kännemärke. En ny genre hade sett dagens ljus: buddy/action-filmen. Sedan dess har otaliga mer eller mindre lyckade försök att imitera dess framgångsformel gjorts. Men ingen har gjort formeln så bra som Shane Black.
– Shane besitter en unik röst, som märks i allt han skriver, säger Joel Silver.
–Han fyller alltid sina filmmanus med originella rollfigurer, nyskapande action och framför allt med en minnesvärd dialog.

Nu tar Shane Black ytterligare ett steg fram i rampljuset – som regissör. I sin regidebut Kiss Kiss, Bang Bang är spelplatsen ett solkigt drömmarnas land, som går under namnet Los Angeles, ett ställe där vingklippta, men hyggliga figurer möter sitt öde. I centrum står en småtjuv vid namn Harry Lockhart (Robert Downey Jr) och Harmony Faith Lane (Michelle Monaghan), en misslyckad filmskådespelerska. De råkar vara barndomsvänner, som båda är förtjusta i den numera bortglömda romanhjälten 'Jonny Gossamer', en kallhamrad, cynisk privatdetektiv, som påminner om Blacks idoler från pojkåren.
- Kiss Kiss, Bang Bang är en hyllning till min barndoms kriminalromaner, säger Shane Black. Jag har försökt mig på en deckare, som utgör en slags summering av allt det jag kände för denna litteratur.

Shane Black har alltid varit fascinerad av deckare. Redan som tonåring var han helt uppslukad billiga paperbacks befolkade av hårdkokta privatdetektiver och femmes fatales.
– Jag älskade kriminalromaner och formligen slukade dem från pärm till pärm. Jag måste bokstavligen ha läst hundratals! Mina föräldrar förbjöd mig att ta del av denna litteratur, eftersom den var så brutal och oanständig, vilket gjorde att jag smusslade hem böckerna.
– Det var själva mordgåtan, som verkligen fängslade mig. Böckerna innehöll en slags rå maskulinitet och ett tufft språk och om jag inte tagit del av dessa berättelser, hade jag inte skrivit filmmanus idag.

Men filmen innebär också en uppgörelse med det Hollywood han haft ett kärleks- och hatförhållande till. Det Hollywood som han till slut var tvungen att ta en paus ifrån för att överleva. Efter en radda succémanus som Den siste Scouten, Den Siste Actionhjälten och Long Kiss Goodnight, som såldes för rekordgaget 21 miljoner kronor, blev det tyst om Black. Ryktena gick om att han drabbats av idétorka, att han inte klarade av pressen efter så många succéer, att han inte var rädd för att bli slagpåse för alla miljoner han drog in.

– Jag tror det var en kombination av alla tre faktorer, säger Shane Black till Entertainment Weekly. Jag kände att jag ville hålla en låg profil. Folk fick bilden av mig som en skitstövel. Den där killen som spottar ur sig manus och tar alla pengar han kan få. Jag ville inte bli känd som den killen.
Så han tog en paus, hängde på stranden. Gjorde allt utom att skriva. Joel Silver erbjöd honom att skriva Dödligt Vapen 3 och Dödligt Vapen 4, men han tackade nej. Till slut började vännerna undra varför han inte skrev något nytt manus. Han hade inget svar. Han insåg att han drabbats av skrivkramp.
– När jag försökte påbörja ett manus blev jag rädd. Jag kände kravet att leva upp till den höga profil jag fått. Jag ville inte leverera ett litet skitmanus som folk skulle skratta åt. Jag tror jag mest var skraj för att inte vara bra nog.

Idag är han 42 år och klokare.
– Den fruktan och desperation som förpestar klimatet i Hollywood är fascinerande. Det är lätt att göra sig lustig över detta förhållande, men man måste också vara vaksam på det, annars kan man själv bli drabbad. Man måste helt enkelt ta det hela med en stor portion humor.
Johan Brännström
Källa: pressmaterial, Entertainment Weekly