Filmdelta.se

355,000 danskar såg den på bio i Danmark.
Filmdelta har träffat Anders Thomas Jensen, mannen bakom bioaktuella Adams Äpplen.
Och hjärnan bakom många av dansk films största succéer de senaste åren.

Bröder, De Gröna Slaktarna, Älskar dig för evigt, Blinkande lyktor, Mifune och I Kina käkar dom hundar. Du har förmodligen sett hans filmer. Ändå ser du nog ut som ett frågetecken då någon nämner hans namn. Anders Thomas Jensen..?
Han må vara anonym för den svenska allmänheten, men i Danmark blir nästan allt han skriver eller regisserar enorma publiksuccéer. Han började med att göra kortfilmer i mitten på 1990-talet och lyckades med konststycket att bli nominerad för en Oscar två år i rad - för Ernst & Lyset 1996 och Wolfgang 1997 – och vinna en det tredje, för Valgaften 1998. Han följde upp med manusen till två helt olika, men lika framgångsrika långfilmer, Dogma-filmen Mifune och I Kina käkar dom hundar. Han regidebuterade med kriminaldramat Blinkande lyktor som sågs av över 430,000 danskar, och visade återigen sin bredd med manuset till gripande Älskar dig för evigt regisserad av Suzanne Bier. Sedan gick han återigen sin egen väg med den udda svarta komedin De Gröna Slaktarna, hans andra som regissör och en nästan lika stor framgång som Blinkande Lyktor med 260,000 biobesökare. Han samarbetade med Suzanne Bier igen i Bröder och har under 2005 hunnit leverera ytterligare två biosuccéer i Danmark, manuset till Solkongen och sin nu Sverige-aktuella tredje film som regissör, Adams Äpplen, en fenomenal svart komedi med Mads Mikkelsen och Nikolaj Lie Kaas.

Hur började du din bana inom filmen?
– Jag ansökte till Danska Filmskolan 1993, men kom inte in. Så jag började skriva manus själv och skicka ut till producenter. De första jag skrev blev inte producerade, men det var inte speciellt bra heller. Så jag gjorde en hel del kortfilmer och lärde mig den vägen. Sen lärde jag mig genom att titta på mycket film. Jag älskar film, jag arbetade i tio år i en videobutik.
Ville du bli regissör från början?
– Jag insåg att en del manus är bättre att jag regisserar själv. Sådana som är så mycket jag, så mycket min personlighet, att det skulle göra ont att se andra göra dem. Innan jag började regissera själv trodde jag inte det skulle vara så svårt. Men alla manusförfattare skulle prova att regissera en vecka. Man får garanterat respekt för yrket. Först när man står där inser man hur lite tid man har på sig. Sen är det vissa saker som fungerar på papper, men inte när man står på inspelningsplatsen.
Dina karaktärer kan vara motbjudande (De Gröna Slaktarna), direkt elaka ibland (Bröder), till och med patologiska lögnare (Adams Äpplen). Ändå får du oss att identifiera oss med dem.
– Det är en av utmaningarna för mig. Under alla tre filmer jag har regisserat själv har jag sagt: biopubliken kommer att hata mig. Men det fungerar att göra en karaktär elak om man visar var det kommer ifrån. Då får man alltid sympati för dem.
– Om någon gapar åt mig i trafiken tanker jag alltid: varför skrek han på mig? Jag vill hitta motivationen bakom det. Man kan låta en karaktär vara riktigt oförskämd eller elak så länge man vet vad som försiggår inuti med.
Du lyckas också nå storpublik gång på gång. Hur gör du?
– Jag vet inte. Jag tänker inte på det. Jag skulle hata att göra en film som ingen gick och såg. Jag har bara en regel: jag måste gilla det jag gör själv. Jag tror att om jag skrattar och blir emotionellt berörd så kommer andra bli det också.
Finns det teman eller element som går genom alla dina manus?
– Någon påtalade att mina manus ofta handlar om bröder (Bröder, De gröna slaktarna). Det är inte för att jag är tvungen att skriva om bröder, det är bara något undermedvetet. Jag har en bror själv och vi har alltid haft ett lite komplicerat förhållande.
Dansk film utforskar gärna dynamiken inom familjen.
- Det stämmer. Vi brukar säga att det är det enda drama vi har kvar i det här landet. Vi har inga berg, ingen natur, inga skogar. Det enda drama jag har är inom min familj. Många i min generation tycker samma sak. Det är det vi kommer ur.
Du har själv skrivit flera Dogma-filmer. Hur ser du på Dogma idag?
- Det var bra. Men jag tycker det börjar bli dags att gå vidare. Den gjorde mycket bra för oss som filmland. Men just nu är jag väldigt trött på Dogma. Man kan se många filmer nu i Danmark som är väldigt anti-Dogma. Politiska thrillers, till och med science fiction-filmer.
Suzanne Bier har regisserat två av dina manus och gör just nu ett tredje, Efter Bröllopet. Hur arbetar ni? Är det hon som kommer med idéerna till dig?
– Suzanne och jag ville jobba tillsammans så vi satte oss ned och sa bara: låt oss prata. Vi försökte hitta gemensamma intressen. Alla tre manus jag skrivit för henne har utvecklats från det. Jag tycker om att ha en regissör involverad tidigt. Man sparar mycket tid.
Du är extremt produktiv. Du har inte drabbats av skrivkramp än?
– Nej, jag tror inte på skrivkramp. Jag tror bara det finns lathet. Visst har jag dagar också när min kreativitet inte är lika flödande som andra dagar. Men då försöker jag lägga det åt sidan och jobba på ett annat manus en stund. Då kan det vara skönt att hoppa över till en thriller en vecka om man kör fast på en komedi.
Hur ser du din framtid. Hollywood?
– Jag gillar min karriär i Danmark. Jag får arbeta med bra regissörer. Jag har en agent i USA, men det är bättre att vara kung i ett skithål än inte alls (skratt)
Johan Brännström