Filmdelta.se

Han kallar sig själv för ”exilregissör”.
Efter de två hyllade filmerna Älskade hundar och 21 gram återkommer nu den mexikanske regissören Alejandro González Iñárritu med sitt tredje drama, Babel.
En film av bibliska mått. Med en drömensemble med Brad Pitt och Cate Blanchett i täten.

Babel spelades in under ett år och på tre kontinenter med en internationell ensemble: Brad Pitt från USA, Cate Blanchett från Australien, Gael García Bernal från Mexiko och Kôji Yakusho från Japan. Iñárritu, som själv kallar sig för "exilregissör", har sagt att idén till Babel föddes när han lämnade sitt hemland Mexiko för att flytta till USA.
– Babel besvarar inte frågan 'Var kommer jag ifrån?', utan snarare 'Vart är jag på väg?' förklarar Iñárritu.

Ett av Iñárritus viktigaste mål var att undvika en outsiders synvinkel när han berättade de olika personernas historier i filmen. För att uppnå detta begagnade han sig av en metod, som han kallade "observera och absorbera".
– Barriärer och gränser är inte alltid fysiskt påtagliga och synliga, fortsätter Iñárritu. Gränserna finns inom oss och fördomar existerar inom våra egna kulturella ramar. Det innebär emellertid också att de kan rivas ner.

Temat i Babel kretsar kring bristen på kommunikation i det 21:a århundradet.
– Men för mig handlar filmen främst om hur sårbara och sköra vi människor är och när en länk bryts, är det inte länken som är trasig utan själva kedjan. Man behöver inte ha gått vilse i den marockanska öknen eller i Shibuya-distriktet [i Tokyo] för att känna sig isolerad.

Idén till filmen fick han – från bibeln.
- Jag funderade på så många titlar och kom att tänka på berättelsen [om Babels torn och språkförbistringen] i Första Mosebok [kap. 11], som kunde utgöra en lämplig metafor för filmen.

Iñárritu anlitade än en gång författaren Guillermo Arriaga, för att fullborda den trilogi, vars tidigare helt fristående delar består av "Älskade hundar" och 21 gram.
- Arriaga är en begåvning utöver det vanliga. Hans texter är båda djupsinniga och starka. Han har varit en enastående samarbetspartner, som lyckats mejsla fram dessa berättelser, vilka får sin upplösning i tre skilda delar på jorden.

När det gällde rollen som Richard Jones såg Iñárritu framför sig urtypen av vad som brukar kallas "en amerikansk helyllegrabb", vilken råkar in i en fruktansvärd situation i ett av dagens muslimska länder. Iñárritu ansåg inte att den omskrivna megastjärnan Brad Pitt var det självklara valet i rollen, men likväl ett mycket intressant sådant.
– Brad hade inte gestaltat denna typ av roll tidigare och jag - liksom han - upplevde detta som en utmaning, nämligen att låta sig förvandlas till en medelålders man i kris. Han gjorde en fenomenal prestation och gav mig allt han hade att ge.

Rollen som Susan Jones, Richards hustru, gick till den Oscarbelönade aktrisen Cate Blanchett.
- Cate är rena drömmen med en förmåga att gå in i vilken slags roll som helst. Hon gör livet lätt för en regissör och är ett levande bevis på att det inte existerar något sådant som 'små' roller. Det handlar om vad man gör med dem.

Iñárritu valde också att arbeta med icke-professionella skådespelare, för att få kunskap om subtila kulturella nyanser. Många hade aldrig tidigare sett en filmkamera.
– Att filma med amatörer var en stor utmaning, men det gjorde att det hela blev mer realistiskt.
Rollbesättarna handplockade hantverkare, bönder och butiksinnehavare från små samhällen i Saharaöknen. Med hjälp av moskéernas högtalare samlade produktionsteamet hundratals intresserade statister.

Inspelningen av Babel startade i maj 2005 i Marocko, varefter man fortsatte i Mexiko och avslutade det hela i Japan.
– Under loppet av ett år levde vi runtom i världen likt ett brokigt cirkussällskap.
Varje inspelningsplats i filmen har också spelat en viss roll i Iñárritus liv. Vid sjutton års ålder begav sig Iñárritu på en resa till Marocko, vilken haft stor betydelse i hans liv. Från det ögonblick han fick se landets skimrande öken- och bergslandskap, var han övertygad om att en dag spela in en film där.
År 2003 flög han till Japan för att göra PR för 21 gram och kom då till en plats vid namn Hakone, ett berg han upplevde som rent magiskt.

– Tokyo var både en underbar och krävande erfarenhet. Byråkratin mal långsamt där och man saknar [i motsats till amerikanska storstäder] en myndighet, som bistår ett filmteam när det gäller praktiska problem.
Det finns t ex inget tillstånd att filma någonstans, vilket gör att man ständigt måste fly från polisen i varje gatuhörn. Vi fick rusta oss med mod och arbeta likt ett gerillateam, alltid beredda att improvisera på stället och sen bryta upp och springa mycket snabbt...
Johan Brännström
Källa: pressmaterialet