Du kanske trodde att han var död.
Men han reste sig på nio och kom tillbaka. Efter 16 år.
Mot alla odds, som en vinnare igen.
- Min fru bönade mig att jag inte skulle göra filmen, säger Sylvester Stallone.
Det är nästan så han tigger om att bli förnedrad. Golvad. En 60-årig Sylvester Stallone, numer en föredetting som inte haft en succé på evigheter, bestämmer sig för en sista rond. Och han gör det naken och med varenda senig muskel på sin åldrade kropp blottad. Och den punchiga hakan tjurigt utstucken. I publiken: filmvärldens alla kritiker, redo med vässa knivar. Slakt anyone?
Svaret är: nej.
Rocky Balboa möttes häpnadsväckande nog av en respekt som inte hört sedan originalfilmen kom. ”Förvånandsvärt nog är
Rocky Balboa ingen pinsamhet” skrev New York Times. ”Den ger mer insikt i karaktären än alla de tidigare filmerna” ansåg USA Today.
Rocky är sagan som äntligen fått ett värdigt slut. Om det nu är slut.
Då
Rocky hade premiär 1976 var det en lågbudgetproduktion som kom från ingenstans. Sylvester Stallone var en okänd skådis som börjat med sin karriär med det föga strategiskt smarta draget att medverka i en porrfilm,
The Italian stallion . Men i byrålådan hade han manuset till
Rocky. Tillsammans med 32 andra manus som alla blivit refuserade. Men han visste vad han hade i det manuset. Han insisterade kaxigt på att han skulle spela huvudrollen. Och han satte allt på spel. Det sägs att Stallone bara hade 106 dollar på bankkontot då filmen till sist fick grönt ljus av producenten Irwin Winkler.
Rocky nominerades till inte mindre än tio Oscars och tilldelades utmärkelsen för bland annat Bästa film, i konkurrens med storfilmer som
Taxi Driver och
Network. Regissören John G. Avildsen fick också en Oscar för Bästa regi. Den gjorde
Stallone, som nominerades till två Oscars i kategorierna Bästa manliga skådespelare och Bästa manus, till superstjärna.
Ytterligare fem Rocky-filmer följde, dock av allt mer sjunkande kvalitet. Den sista filmen kom 1990
Rocky V sågades brutalt. Och Stallones stjärna dalade alltmer efter den. Från att ha kallats ”en ny Brando” av Roger Ebert blev han utskrattad: totalt har han nominerats till kalkonpriset Razzie 30 gånger och vunnit tio (!). Men någonstans där bestämde sig Stallone att han kanske var uträknad, men inte knockad.
- Jag visste att jag skulle få gå igenom skammen att höra alla skämt om mig. Till och med min fru bönade att jag inte skulle göra den. Men jag sade att jag hellre gör något dåligt som jag älskar än går runt och mår dåligt över att göra något jag inte gillar.
I
Rocky Balboa har boxaren i stort sett återgått till att leva samma liv som han gjorde innan han slog igenom i den första filmen.
– Han är tillbaka till utgångspunkten, han är helt ensam men har förlorat sin blåögdhet, konstaterar Stallone. Det verkar som om han bär en tung börda på sina axlar men samtidigt tycks han på något sätt upplyst, medveten.
– Det sista han kan föreställa sig är att han ska behöva börja nu, i boxningsmatchen mot en femtioåttaårig föredetting. För första gången i sitt liv måste mästaren bevisa att han faktiskt har något unikt att komma med
Att den blivit en ny framgång tror Sylvester Stallone beror på att rollfiguren Rocky talar till biopubliken eftersom de kan identifiera sig med honom.
– Det är ett universellt tema, drömmen om att kämpa och göra det bästa möjliga av sitt liv, säger regissören, manusförfattare och huvudrollsinnehavaren Stallone. Det handlar om att skapa sina egna möjligheter, att se till att man fått en chans. Jag tror att det är tanken på att man aldrig fått den chansen som gör så många människor frustrerade.
Johan Brännström