Det är sju år sedan han gjorde mästerverket Sånger från andra våningen. Nu går Roy Anderssons nya film Du levande upp på biograferna. Och redan innan premiären är den en av de största exportsuccéerna i år och har sålts till 28 länder. Filmdelta stillar er nyfikenhet om både Du levande och dess skapare Roy Andersson.
Redan har över 30 filmfestivalvisningar bokats in och 28 länder har köpt rättigheter att visa filmen.
Du Levande visades för första gången på Cannes filmfestival i maj och i somras kunde den ses på flertalet festivaler ibland annat Tjeckien (tre olika festivaler), Rumänien, Nya Zeeland och i Kanada. Filmen har kostat drygt 40 miljoner kronor, medan
Sånger från andra våningen kostade 44 miljoner. Av den respons filmen fått lär intäkterna täcka utgifterna mer än väl.
Till TT Spektra sade Roy Andersson om sin nya film :
– Jag ville spränga den konventionella dramaturgin ännu mer än jag gjorde i
Sånger från andra våningen. Här finns till exempel inga huvudpersoner, även om det finns några personer som återkommer oftare än de andra. En ung flicka som är ett fan till en hårdrockare, en medelålders kvinna som är alkoholist och som försvarar alkoholismen, ett tradjazzband som både spelar och har repliker.
I
Du Levande har Roy Andersson inspirerats av orden "Människa är människas glädje", ur "Den poetiska eddan". I något som liknar en programförklaring skriver Roy Andersson på sin hemsida att filmen handlar om "storslagenheten att existera".
Du Levande är annars just till mångt och mycket en direkt fortsättning på den hyllade och flerfaldigt belönade
Sånger från andra våningen. Andersson målar återigen sina grådrypande tablåer av ett Sverige där människor försatta i vardagssituationer inte når fram till varandra, inte hör varandra, knappt ser varandra. Och inte heller verkar vilja göra det. Här finns, som brukligt, en viss samhällskritik. Stundtals är den till synes direkt lagd i karaktärernas repliker, men oftare är det en övergripande bild och kanske mer en känsla än ett uttalat politisikt manifest. Den visar den mänskliga varelsen, i hennes storhet och i hennes ynklighet, hennes glädje och sorg, hennes självsäkerhet och vilsenhet, hennes längtan efter att bli älskad och bekräftad.
Roy Andersson föddes i Göteborg den 31 mars 1943 . I hela sitt liv har han mer eller mindre sysslat med filmmediet, antingen reklam eller spelfilm. 1970 långfilmsdebuterade han med
En kärlekshistoria. Filmen sågs av nästan 700 000 biobesökare och och gav honom en guldbagge, Chaplinpriset och flera priser vid den filmfestivalen i Berlin. Vinstpengarna och den nya berömdheten gjorde att Roy satsades på en ny film;
Giliap (1975). Den blev dock inte mottagen på samma sätt som tidigare film, förmodligen för att publiken inte förstod eller gillade Anderssons nya stil som byggde på en mer poetisk, dyster och långsam berättarform. Kritiken och publikfiaskot gjorde att Roy Andersson drog sig tillbaka och enligt honom själv, släckte glöden att göra spelfilm. Istället startade han sitt produktionsbolag ”Studio 24” där han regisserade en mängd reklamfilmer för bland andra Air France, Lotto, McDonald’s, Posten och Felix.
1991 gjorde han kortfilmen
Härlig är jorden, som blev uppmärksammad av filmfantaster och nya ögon föll på Roy Andersson. Men det skulle dröja ända till 2000 innan han vågade sig på att göra en riktig långfilm igen – över 20 år efter fiaskot Giliap.
Sånger från andra våningen belönades med både guldbagge och guldpalm i Cannes. Den rosade filmen kunde ses över hela världen och på mångas läppar vilade ordet mästerverk. Roy Andersson visar på sig egenartade sätt hur livet är för ett par olika personer som betraktas med bra manus och enkla scener som bara stärker rollpersonerna ytterligare. 2001 blev han även utsedd till hedersdoktor vid Göteborgs universitet.
Varför blir Roy Andersson filmer så unika? En annan av orsakerna, förutom hans säregna bildspråk, sägs vara i den skådespelarensemble han väljer till sina projekt. Till Sundsvalls Tidning sade Andersson i maj förra året :
– Den svenska skådespelarkåren är för liten. De som är bra är med i så mycket, och problemet är att jag jobbar så jävla långsamt. Det finns inga professionella skådespelare som skulle kunna lägga ner all den tid och det engagemang som krävs för att vara med i mina filmer, helt enkelt av praktiska orsaker. Sedan gillar jag den autencitet som jag tycker att man kan få fram med amatörer .
Andreas Holm