Filmdelta.se

Han har blivit något av en enmans–demonstration som ständigt ställer makthavarna mot väggen. Nu är Michael Moore tillbaka med Sicko om det amerikanska hälsosystemet. Men vem är egentligen mannen bakom dessa kontroversiella dokumentärfilmer? Filmdelta riktar lampan mot Michael Moore.

Enligt Michael Moore är hans strävan att visa sanningen för allmänheten genom att undersöka och belysa makthavare och samhällsproblem. Men det är inte alltid som hela sanningen kommer fram om Michael Moore själv. Bowling for Columbine (2002) handlade om det amerikanska vapensystemet och hur lätt det är för unga att få tillgång till skjutvapen. Filmen genomsyras av Moores kritik mot vapen och de lagar och system som finns i USA. Vad som kanske inte många vet är att Moore själv är en vapenfantast och äger flera vapen. Han har även vunnit en del skjuttävlingar och är medlem i NRA (National Rifle Association).

Michael Moore, mannen som står på de utsattas sida mot etablissemanget, har idag så mycket pengar att han anställt en privat chaufför som kör honom i limousine. Trots att han anser sig själv som en vanlig medborgare använder han sig av tjänster som endast de rika och kända i USA har råd med.

Många kritiker menar också att Michael Moore lyfter upp små problem i det amerikanska samhället och gör de enorma i sina filmer. Detta är bland annat den kritiken Sicko har fått ta emot. Många amerikaner, både demokrater som republikaner, har sagt att hälsosystemet inte har de stora problem som Moore målar upp. De påstår också att Moore ändrar namn och siffror på olika amerikanska institutioner för att få de dåliga resultat han vill ”visa” omvärlden. Å andra sidan har filmen rosats av så många andra att det blir oklart vad som är sant eller inte. Sanning eller inte, lyfter Michael Moore fram amerikanska problem och är unik som dokumentärfilmare. Han säger vad han vill och gör vad han vill. Och makthavarna ryser när de hör hans namn. Då har man lyckats!

Här är lite andra fakta du kanske inte visste om Michael Moore:
Han föddes som Michael Francis Moore den 23 april 1954 i en irländsk-amerikansk arbetarklass familj i Flint, Michigan USA. Hans mamma jobbade som sekreterare och hans pappa jobbade i bilverkstad på General Motors. Som ung var Moore med i scoutkåren och blev bland annat belönad för ett projekt som visade hur industrierna i hans hemstad Flint förorenade miljön. När han var 18 år blev han en av de yngsta att bli invald i Davisons skolstyrelse. Hans mål var att få skolans rektor och studierektor sparkade. Det slutade med att de sade upp sig.

Sin journalistiska bana startade han vid Michigan-Flints universitet där han även var redaktör för skoltidningen. Han influerades bland annat av sin farbror som startade en fackorganisation för bilmontörer. En skoltrött Moore hoppade av utbildningen för att lägga mer tid på politik. Han fick anställning på den politiskt vinklade The Flint Voice för att sedan gå vidare till The Michigan Voice. Tidningen kom att bli en av de mest respekterade politiska källorna i mellanvästra USA. Michael Moores sätt att gräva i makthavarnas affärer ledde till en anställning på vänstertidningen Mother Jones i San Fransisco. Inom ett år fick Moore sparken på grund av sina kontroversiella sätt. Mother Jones gillade förmodligen inte hans något rättframma och provocerande stil.

1989 filmdebuterade Moore med Roger och jag, en dokumentär han finansierade med att hålla i lokala bingospel. Sanningen var att han var tvunget att sälja sitt hus och fick ett avgångsvederlag av Mother Jones som täckte kostnaderna .
1991 gifte han sig med sin nuvarande fru Kathleen Glynn och tillsammans har de dottern Natalie. De är bosatta i New York, men pendlar emellanåt till ett hus i Flint. Hans fru är medproducent i hans filmer.

En kritiker han dock INTE fick var Mel Gibson trots att media gjorde sitt bästa för att ställa den katolskt troende Moore mot republikanen Mel Gibson 2004. Moore hade då kommit ut med den Bush och Irakkrigs-kritiska filmen Fahrenheit 9 /11 och Mel Gibson hade gjort Passion of the Christ. Medierna gjorde ett försök att framställa de båda regissörerna som varandras motparter, både religionsmässigt och politiskt. Mel Gibson välkomnade dock Fahrenheit 9 /11 och Moore ansåg att Passion of the Christ var riktigt bra.

Andreas Holm