Filmdelta.se

Vi såg bokstavligen hennes trasiga uppväxt på New Yorks bakgator i Taxi Driver. Nu återvänder Jodie Foster till dem 21 år senare. Förkrossad av vrede och sorg och med vapnet i handen ger hon sig ut för att hämnas i The Stranger inside. Och väcker nya moraliska frågor om vem som har rätten att ta till våld.

I The Stranger inside spelar hon Erica Bain som i sitt radioprogram Street Walk förmedlar sin älskade stad New Yorks ljud och historier. Vid arbetsdagens slut går hon hem till sin stora kärlek, fästmannen David Kimani (Naveen Andrews). Men hela hennes tillvaro rycks ifrån henne en fruktansvärd natt när hon och David råkar ut för oprovocerat våld. Erica blir svårt skadad och David mister livet. Inte bara sorgen över David drabbar henne utan också en kvävande rädsla som hämmar varje steg hon tar. Stadens gator känns nu obekanta och hotfulla. När Erica till slut inte kan stå ut med rädslan gör hon det livsavgörande valet att beväpna sig.
- Jag tror att alla människor har vissa föreställningar om gränser som vi aldrig skulle korsa och personer vi aldrig skulle kunna bli, säger huvudrollsinnehavaren Jodie Foster, som också är exekutiv producent. Och ändå vet man aldrig vem man skulle kunna förvandlas till under vissa omständigheter. Rent intellektuellt antar man att man har en viss moral men det är inte förrän man blir tvingad in i en situation där man sätts på prov, en situation som förändrar en, som man vet vad man skulle kunna vara kapabel till.

Att hon är kvinna kastar också nytt ljus på temat hämnd. Filmens originalmanus var skrivet av manusteamet Roderick och Bruce Taylor, som är far och son
- Det hade alla ingredienser man vill ha i en genrefilm, men eftersom det var en kvinna i huvudrollen tillförde den också något nytt till konceptet med en film om någon som tar lagen i egna händer säger producenten Susan Downey. Under manusets utveckling tog de in Cynthia Mort för att få in en kvinnlig röst i skrivarteamet. Eftersom berättelsen handlar om Ericas upplevelser var det viktigt att ha en kvinnas synvinkel för att förstå varför hon skulle välja att handla, hur hon skulle göra det, och vad effekten av det skulle bli.
Även för Jodie Foster gav det en ny vinkel på ett slitet tema.
- I samma stund som man har en kvinna i en sån här roll måste man titta på det på ett annat sätt eftersom hennes agerande är så okarakteristiskt, säger Foster. Kvinnor dödar i allmänhet inte folk de inte känner. De har inte ihjäl folk helt planlöst, vilket gör att jag tycker den väg Erica tar blir ännu mer intressant. Det var intressant att utforska hennes inre känslostormar, hennes bryderier. Hon vet inte riktigt vad hon gör, eller varför, men samtidigt fylls hon av förundran över det. Vad hon däremot förstår är att rädslan har förvandlat henne till någon hon inte känner igen och därmed gjort att hon blir en mördare.

Med Foster i rollen som Erica Bain förändrades också rollfiguren från originalmanuset där hon var tidningsreporter.
- Jodie kom med idén att hon skulle vara radiopratare, förklarar producenten Susan Downey, vilket passade med att ha en berättarröst för att förstå Ericas känslor om vad hon håller på med. Man tvekar alltid lite inför att ha en berättarröst i filmer men hennes yrke gör att det känns helt naturligt för rollfiguren.
- Det kändes rätt för mig och jag tycker att det fyller ut filmen, säger Foster. Erica lever till stor del inuti sitt huvud. Hon uttrycker allt genom sin röst så det blir lätt för henne att inte ha någon känsla för sin egen kropp. Hon blir en röst i natten, nästan som ett spöke, och den inre röst vi får ta del av ger oss en glimt av hennes själ.
Det var också hennes förslag att Neil Jordan skulle regissera The Stranger inside och producenterna tände direkt på idén.
- Joel och jag har länge varit fans av Neils verk, säger Downey. Han är ju en otrolig filmmakare som är känd för att skildra komplexa, ibland farliga, teman på ett fängslande sätt, så vi tyckte båda att det var ett utmärkt förslag.
- Jag tror Neil fascineras av rollfigurers moraliska sammansättning, säger Foster. I hans filmer är inget svart och vitt, eftersom människor ofta gör saker som korsar dessa gränser. Alla hans filmer har handlat om det på olika sätt. Jag har faktiskt aldrig jobbat med en regissör som jobbar så intensivt grundläggande och organiskt och som anpassar alla val efter rollfigurerna.
Johan Brännström
Källa: Sandrew/Metronome pressmaterial