Filmdelta.se

Legenden om Sweeney Todd har inspirerat till filmer, pjäser och musikaler. Nu återuppväcker Tim Burton den – med Johnny Depp som den barbariske barberaren. Som med skönsång och vass rakkniv skär halsen av sina kunder.

Sweeney Todd: the Demon Barber of Fleet Street är baserad på den prisbelönade musikalen av Stephen Sondheim. Enligt legenden var han Benjamin Barker, som av den ondskefulle Judge Turpin (Alan Rickman) sattes dit dit för ett brott han inte begått för att denne skulle kunna lägga vantarna på hans fru, Lucy (Laura Michelle Kelly) och hans lilla dotter. Barker lyckades dock rymma från fängelset och under sin nya identitet Sweeney Todd sätta upp en frisörsalong i London - där han hämnades genom att skära halsen av sina kunder medan de satt i barberarfåtöljen. De blodiga liken skickades sedan nerför en fallucka till källaren, där de hackades upp för att till slut användas som fyllning i de köttpajer som hans medbrottsling, änkan Mrs. Nellie Lovett (Helena Bonham Carter), lagar och säljer till en ovetande kundkrets.

Det finns de som hävar att Sweeney Todd har existerat på riktigt och att han var ansvarig för 160 mord i 1800-talets London, men de flesta överens om att han är en litterär skapelse som först dök upp i berättelsen "The String of Pearls: A Romance", skriven av Thomas Peckett Prest och publicerad i The People's Periodical i november 1846. Ett år senare överfördes Prests berättelse till en pjäs med undertiteln "The Demon Barber of Fleet Street". Snart nog blev Todd så ökänd att han blev en konkurrent till en annan seriemördare som härjade i 1800-talets London, den ökände Jack the Ripper. Berättelsen om Todd har sedan dess inspirerat till scenshower och teaterpjäser samt ett antal filmer både på bio och på tv, men det var den brittiske pjäsförfattaren Christopher Bond som med teaterpjäsen "Sweeney Todd" 1973 var den mest betydande faktorn till myten om Sweeney. 1979 använde amerikanske lyricisten och kompositören Stephen Sondheim – för övrigt en av få som vunnit såväl en Oscar, en Tony, en Emmy, en Grammy och en Pulitzer - Bonds pjäs som grundpelare till hans och Hugh Wheelers rosade musikal "Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street", vars succé spred myten om Sweeney Todd till en ännu bredare publik.

Musikalen fick sin urpremiär på Broadway den 1 mars 1979 med Len Cariou som Sweeney Todd och Angela Lansbury som Mrs. Lovett. Sondheims Sweeney Todd: the Demon Barber of Fleet Street var helt olik någonting annat man hittills hade kunnat se på en musikalscen. Den var blodig och skrämmmande, med musik inspirerad av den legendariske filmmusikkompositören Bernard Herrman (Psycho, Fåglarna). Den chockerade till en början publiken, men snart hyllades den som Sondheims mästerverk och uppsättningen flyttades till London för att sedan återupplivas på Broadway 1989 och 2005.
- Jag tror att anledningen till att Sweeney Todd har överlevt sina 150 år är att det är en riktigt bra berättelse... en väldigt fängslande berättelse. Det är en berättelse om hämnd och hur hämndbegär till slut äter upp en, säger Stephen Sondheim. På så sätt är den en klassisk tragedi om en person som söker hämnd, men som i slutändan istället förstör sitt eget liv.

En filmversion av Sweeney Todd: the Demon Barber of Fleet Street kändes som det logiska steget efter Sondheim, eftersom dess ursprung på sätt och vis redan var en film – med filmmusik komponerad av Bernard Hermann.
- Jag har varit filmfantast sen jag var liten, erkänner Sondheim. Jag har alltid gillat melodramer och thrillers. Det fanns en film som jag såg när jag var femton, Mörkrets ängel, med musik av Bernard Hermann. Det är en överdådigt edvardianskt melodram om en kompositör som blir galen när han hör ett specifikt ljud, vilket får honom att ge sig ut och mörda den första vackra flicka han möter. Jag minns att jag älskade musiken, och att jag tänkte att det vore väldigt kul att skrämma upp en publik och att se om detta var möjligt att göra med folk som sjunger.

Enligt kontraktet hade Sondheim rätt att godkänna valet av skådespelare till rollerna Sweeney Todd och Mrs. Lovett samt även valet av regissör.
- Tim är den perfekta regissören för Sweeney Todd, säger producenten Richard D. Zanuck. De finns en samhörighet mellan ämnet och Tims stil och känsla. Han är en estet, men innerst inne även en dramatiker som inte vill något hellre än att berätta en enkel, mänsklig kärlekshistoria. Tim Burton var född till att regissera filmversionen av "Sweeney Todd".

I rollen som Sweeney Todd, hade regissören Tim Burton endast en skådespelare i åtanke.
- Varje gång som Johnny och jag arbetar tillsammans försöker vi göra något nytt – och att sjunga oss igenom en hel film är inte något vi är vana vid att göra, säger Burton. Man vill aldrig känna att "Okej, det där var enkelt. Vad gör vi nu?" Johnny och jag vill alltid sträcka oss lite längre så det här var perfekt.
I slutet av 2001, innan Burton ens hade anlitats för att regissera Sweeney Todd: the Demon Barber of Fleet Street besökte han Depp i hans hem i södra Frankrike och gav honom en cd med scenuppsättningen med Angela Lansbury.

- Han sade "Jag vet inte om du redan har lyssnat på det här. Lyssna en gång.", minns Depp. Jag lyssnade på det och tänkte "Jo, det var intressant". Fem eller sex år senare får jag frågan "Tror du att du skulle kunna sjunga?". Det svar jag gav honom var "Jag vet inte. Jag får försöka."
- Jag vet att han är musikalisk eftersom han spelade i ett band, säger Burton. Jag tror att jag så tydligt såg honom som Sweeney Todd, på något sätt. Och jag vet att han inte skulle göra vad som helst tillsammans med mig, för sakens skull.

På 1980-talet spelade Depp gitarr i ett band i Florida som hette The Kids, men han berättar att han aldrig sjöng en hel låt.
- Jag var killen som klev fram för att sjunga körstämman, väldigt snabbt, skrattar han. Det handlade om hela tre sekunder och sen var jag klar och kunde kliva tillbaka in i mörkret och fortsätta spela gitarr. Jag hade alltså aldrig sjungit en sång, verkligen inte. Jag sade till Tim "Jag kommer att gå till studion med en av mina vänner för att undersöka detta och försöka att sjunga sångerna och om jag kommer i närheten, kan vi prata om det, annars ringer jag dig och säger 'Vet du vad, jag klarar det inte. Det är helt omöjligt.'".

För att ta reda på om han kunde sjunga eller inte, ringde Depp en före detta bandmedlem från The Kids, bassisten och sångaren Bruce Witkin, och de två åkte till Witkins studio i Los Angeles för att spela in Depp när han sjöng "My Friends".
- Det var den första sången jag någonsin har sjungit, förklarar Depp. Det var rätt konstigt och skrämmande.
Men Depp litade på att hans vän skulle vara ärlig nog att ge honom ett utlåtande om huruvida han kunde sjunga eller inte.
- Jag sa typ "Vill du ha den goda eller den dåliga nyheten?", minns Witkin. Han svarade "Tja, ge mig den dåliga nyheten". Och jag sade "Den dåliga nyheten är att du kommer att vara tvungen att göra det här."
Johan Brännström
Källa: pressmaterialet