Filmdelta.se

Roland Emmerich har tacklat storskaliga katastrofer som framtida istider till krig med utomjordingar i några av det senaste decenniets största kassasuccéer, däribland Independence Day och The Day After Tomorrow. Men i bioaktuella 10.000 B.C mötte han sin största utmaning hittills: att skapa en förhistorisk värld på ett sätt som aldrig tidigare skådats på film.

10.000 B.C börjar i en ensligt belägen dalgång där Yagahl-stammen livnär sig på att döda de stora mammutar som i hjorder passerar deras landsända under sina årliga vandringar.
- Yagahl-stammen är kända som mammutjägare eftersom de är beroende av djuren för sin överlevnad, säger Emmerich. Mammutarna är för dem vad buffeln var för de amerikanska indianerna. Stammen jagar den men hedrar den också, det finns en väldigt naturlig relation mellan jägare och djur.
I centrum står den unge jägaren D’Leh (Steven Strait), som har funnit sin själs älskade i den vackra Evolet (Camilla Belle). När en mystisk grupp krigare skövlar hans by och kidnappar Evolet blir D’Leh ledare för en grupp jägare som är fast beslutna att förfölja dem till världens ände för att rädda henne.
- Jag har alltid fascinerats av tanken på det klassiska berättandet, det tidlösa sätt som folk i alla tider har berättat historier runt lägerelden, säger Emmerich. När det handlar om den tidiga människan har man möjlighet att berätta väldigt rika historier om hjältemod där en figur måste kämpa mot omöjliga odds. Jag ville göra en film som tar med publiken till en värld som inte liknar något de sett förut.

- En filmskapare som Roland letar alltid efter något nytt och originellt men det kan vara ganska svårt att hitta något som inte gjorts förut, säger producenten Michael Wimer. ”Det var en otrolig utmaning på alla plan. Roland sa faktiskt att det var den mest krävande film han någonsin gjort. Men jag tror att just utmaningen är något som driver en filmmakare som honom.”

För denna äventyrliga resa till en annan tid var man först tvungna att fara till andra sidan jordklotet. Filmen spelades främst in på plats på Nya Zeeland och olika ställen i Afrika, däribland Kapstaden i Sydafrika och ökenlandskapet i Namibia.
Från början skulle man bara tillbringa några inspelningsdagar på Nya Zeeland men Emmerich blev tagen av detta ”Edens lustgård” under en helikoptertur bara sex veckor innan starten. Waiorau Snow Farm ligger 1500 meter över havet på Sydön, nära staden Wanaka (där man testar bilar från hela världen). Denna plats gav fem inspelningsplatser för filmen, däribland mammutjägarnas by och Bakus klippa. Bland de övriga platserna man nyttjade i landet fanns Mount Aspring National Park och Poolburn Dam. Innan inspelningen började bad man Ngāi Tahu (den största Maori-stammen i syddelen) att besöka dem och hålla en traditionell Maori-ceremoni för att välsigna platsen.
- Det här landet har en ursprungsbefolkning som var där innan den nuvarande, förklarar skådespelaren Cliff Curtis som är Maorier. Så det är viktigt att uppmärksamma den andliga relationen med landet, speciellt för oss i teamet kändes det viktigt med tanke på den film vi gjorde.

När man skapade Yagahl-stammens by började man med att analysera deras livsstil och det landskap de lever i.
- Mammutjägarna hade begränsat med material, säger Emmerich. De hade mammutens ben, betar och skinn som de använder för att bygga sina hyddor. Eftersom vi tänker oss dem som ett andligt folk ville jag att deras boningar skulle vara unika och spegla deras stora kreativitet.

För mammutjägarnas boningar gjorde produktionsdesignern Jean-Vincent Puzos hyddor av ben och skinn som både var visuellt imponerande och samtidigt trovärdigt.
- Insidan av Old Mothers hydda är gjort av 10.000 mammutben som hänger från ett mammutskelett, säger han. Inledningen av filmen utspelar sig där när Old Mother utför en ceremoni, så vi ville ha en väldigt andlig känsla där.
Efter grundlig research i främst arkeologiska referensböcker skissade Puzos fram 20 olika mammutskelett.
- Benen är lite överdimensionerade så att de ger ett större intryck på vita duken,” säger Puzos. Vi valde att inreda Old Mothers hydda med ben som smyckats med symboler för att ge inledningens ceremoni den rätta andliga stämningen.

Puzos team av skulptörer använde trä i stället för ben och arbetade i en månad med att göra skeletten i Kapstaden, medan ett annat team gjorde mammutarnas päls och skinn från lokala djurhudar. De färdiga produkterna skickades på ett lastplan till Wanaka i Nya Zeeland där inspelningsplatsen tog fem veckor att bygga.
Från Nya Zeeland flyttade man till Kapstaden i Sydafrika, ett land med väl utvecklad infrastruktur för filminspelningar. Filmstudion Table Mountain och en bondgård utanför Kapstaden förvandlades till rovfåglarnas dal efter tre månaders arbete med plantering av gräs, träd och buskar.

Filmens sista del spelades in i öknen i sydvästra Namibia, bland annat nära Spitzkoppe som ”var så perfekt med sina sanddyner och fantastiska platser som man bara hittar i Namibia”, säger Emmerich. Det här var en speciell plats för regissören.
- Spitzkoppe är något alldeles extra för det var där Stanley Kubrick filmade sina apscener för ’2001”, berättar han. Det är en magisk plats.
Teamet fick tillstånd att filma i Spitzkoppe med sina ovanliga bergsformationer för scenerna där Yagahl-jägarna möter Naku-stammen och D’Leh börjar inse vidden av sitt öde. Spitzkoppe är ett nationalmonument på statlig mark och alla pengar för tillstånden gick till det lokala samhället. 130 personer ur lokalbefolkningen anställdes under förproduktionen för att bygga vägar och stängsel för djuren i filmen. Efter inspelningen donerades alla djur till en planerad naturpark i närheten.

Pyramiderna byggdes i öknen nära staden Swakopmund. Här byggde man också ett stenbrott, en stor ramp och fasaden till Guds palats. Emmerich hade tidigare filmat från helikopter för att få fram vidden av figurernas resa och ville nu få fram samma effekt med pyramiderna. Effektteamet fick i uppgift att bygga stora modeller av pyramiderna som han kunde filma med en Spydercam, en fjärrstyrd kamera fastsatt i vajrar. Miniatyrmodellerna byggdes i skala 1:24 i München och fraktades till Namibia i 15 containrar. Pyramiderna, palatset, slavarnas hus och Nilen byggdes sedan nära den stora scenografin, på en yta av nästan 100 kvadratmeter. Med hjälp av sin Spydercam kunde regissören röra sig fritt genom miniatyrerna och ta spektakulära flygbilder som cirklade 360° och passade ihop med de helikopterbilder man filmat.
Johan Brännström
Källa: Sandrew Metronome pressmaterial