Filmdelta.se

Kommersiell tv i Italien har rykte om sig som den sämst i Europa och har blivit en maktfaktor för den sittande premiärministern och ägaren Silvio Berlusconi. Bakom en fond av skrattspäckad underhållning och lättklädda kvinnor döljer sig ett skrämmande maskineri. Om detta handlar Erik Gandinis nya film Videocracy som har biopremiär 28 augusti.

Videocracy
- the evilness of banality

”Videocracy is the power of image over the society”
Wikipedia.org

En sen kväll 1976 sänder en lokal TV-station i Italien en frågesport där tittarna får ringa in och besvara frågor. Några dansanta hemmafruar låter plagg efter plagg falla vid varje rätt svar. Formatet är enkelt och allt spelas in på en bar. Dagen därpå ringer den lokala fabriken och klagar då en stor del av de anställda männen kommit för sent till arbetet.

Ingen kunde då ana att den svartvita showen var början på en TV-revolution som skulle kasta om hela det politiska systemet, förändra värderingar och bli instrument för styrningen av en hel nation.

I en videocracy kan man bara skaffa makt genom bilden. De som lär sig att hantera redskapen och förstå koderna blir vinnarna och tar kontrollen. I Italien har en och samma man haft kontrollen i över tre decennier, först som entreprenör och TV-mogul och sedan som politiker.

Silvio Berlusconi har skapat en television som är en spegel av hans högst personliga smak och preferenser.

Idag har 80 procent av Italiens befolkning televisionen som främsta informationskälla.

Den har mycket medvetet styrts till att bli en marknadsföringskanal som når över 50 miljoner invånare med budskapet att glömma verkligheten för en stund och ha roligt. Det viktigaste är att synas och bli sedd; kändisskap, pengar och folkets beundran kommer då per automatik.

Televisionen förändrar människors liv över en natt, i ett Italien där vägen från TV- showgirl till jämställdhetsminister är naturlig.

Regissören Erik Gandini är född och uppväxt i Italien. Han är del av den generation som varit med om ett över 30 år långt experiment av underhållningstelevision. I en explosion av bilder i glada färger med musik och dans av lättklädda unga kvinnor är tesen att man inte ska behöva tänka utan bara roas.

Men vad händer när televisionen blir norm för verkligheten och det abnorma blir normalt? Då det roliga inte längre är roligt.

Videocracy skildrar ett samhälle där bilden för länge sedan utklassat ordet och där yta och utseende regerar. Där leken nu är allvar och det ofarliga förvandlats till farligt.

Micke Folke
Källa: Folkets Bio