Filmdelta.se

Ja, det här var en bitterljuv historia - definitivt dystrare handling än jag hade förväntat mig. Att Berry fick en Oscar är inte jättekonstigt eftersom hon verkligen gjorde en bra insats här... Thornton är ungefär samma typ som han brukar vara. Han har kanske inte det bredaste registret i branschen, men redneck är han ju bra på att spela... Att filmen inte når högre betyg beror egentligen helt på att den har för många sega partier som inte skapar stämningshöjare utan bara gör filmen långsam.

Det var ett par saker som slog mig under filmen. För det första, det är inte undra på att USA har så många seriemördare och andra sjuka personer, om man behandlar sina barn och medmänniskor på detta sätt. För det andra, vad är det som för oss framåt i livet när vi drabbas så hårt. Nu vet jag att detta är ju bara film, men skådespelarna lyckades ge mig en känsla av verklighet och närhet. Ett starkt drama.

Djupt omskande skildring av nedärvd rasism, gjord med ett poetiskt handlat och karg realism. Men det är skådespelarprestationerna, i synnerhet Thornton och Halle Berry, som får den att borra sig djupt ner. Djupare än man kanske vill känna.

Den här berättelsen är riktigt intressant, men många gånger känns den inte alls trovärdig, vilket får en att tänka på hur man hade kunnat göra bättre mitt under filmen, vilket naturligtvis får en att koncentrera sig sämre. Blir det inte lite väl sorg mycket stundtals? Handlingsförloppet är också konstigt och tar märkliga skutt. Först går det riktigt långsamt, sen plötsligt händer det grejor och utan att avslöja för mycket tycker jag Berrys och Thorntons relation utvecklas väldigt märkligt. Och vart tog rasismen vägen plötsligt? Det finns luckor. Det är dock lite annorlunda filmat och det är skådespelarinsatserna som håller upp den här filmen. Slutet förbryllar mig lika mycket som Sean 'Puff Daddy' Combs inhopp och jag tycker gränsen mellan en kalkon och en någorlunda bra film är riktigt tunn här. Man lyckas ändå hålla sig på rätt sida av gränsen.