Titta på affischerna. Bland de största namnen, alltså de som utan tvekan hamnar överst på rollistor och frontas i marknadsföringen – är det slående hur många som är män i 50-årsåldern upp till tidiga 60-årsåldern.
Brad Pitt. Leonardo DiCaprio. Tom Cruise. Hugh Jackman. Bradley Cooper. Robert Downey Jr. Mark Wahlberg. Dwayne “The Rock” Johnson. Pedro Pascal. Will Smith. Matt Damon. Hugh Grant. Joaquin Phoenix. Adam Sandler. Ben Stiller. Ben Affleck. Adrien Brody. Daniel Craig. Vin Diesel. George Clooney. Listan fortsätter. Det är svårt att hitta ett annat åldersspann av skådespelare som i jämförelse ens nosar på samma framgångsnivå. Kanske för att det inte finns.
Hoppar vi vidare till en betydligt yngre skådespelargeneration kommer vi till vad vi kan kalla den nya generationen av skådespelare, som absolut tagit sig upp till toppnivå, men de är sammanlagt betydligt färre. Det är namn som Tom Holland, Timothée Chalamet och Austin Butler som får bära det mesta när det kommer till den sena tjugoårsåldern upp till den tidiga trettioårsåldern.
Men mellangenerationen. Var exakt har vi den? Det är några Chris och några Ryans som tar kampen, men det är en luddig kategori med inte alls lika framträdande stjärnor som den äldre generationen. Vad har skapat denna ojämnhet?
Vad är det som bär filmen?
Överrepresentationen av manliga stjärnor som i dag är i 50–60-årsåldern är ett tidsfönsterfenomen. Den bottnar i att den här generationen lyftes fram under 1990- och 2000-talen, när ett helt affärssegment och stora delar av studioekonomin byggde action, thrillers och bred underhållning kring en tydlig huvudperson – ofta en man i 30–40-årsåldern. Filmerna fortsatte sedan att sälja starkt på DVD under många år och blev framgångsrika globalt, vilket gav denna grupp ett stort och långvarigt förtroendekapital hos publiken.
Efter det minskade tillförseln av nya stjärnor. Från ungefär 2010 skiftade tyngdpunkten till att det var varumärket som drev affären. Skådespelarna verkade i etablerade franchises som Marvel och DC, vilket gjorde att individens persona hamnade i skymundan bakom figuren. Det bromsade framväxten av nya namn i mellangenerationen eftersom färre originaldrivna filmprojekt gav okända talanger chansen att kliva upp på A-listan. Samtidigt minskade antalet mellanbudgetfilmer där karisma kunde prövas, utvecklas och så småningom slå igenom.
Chansningar eller säkra kort
Under åren fortsatte de redan etablerade att vara säkra kort i kalkyler och marknadsplaner. Samtidigt visar genomgångar av de senaste årens största filmer att de domineras av franchiser, remakes och uppföljare. Resultatet visar sig genom ett glapp i vilka som är stjärnorna.
Publiken älskar igenkänning men vill överraskas ibland. Det svåra i Hollywood är att byta ett säkert affischnamn utan att offra stora intäkter, samtidigt som branschen ska fortsätta förnyas och utvecklas. I jämförelse med spelvärlden är till exempel Expekt bonus omsättningskrav ett exempel på något som ger klara regler och belöning kopplad till satsning och framåtrörelse. På samma sätt kan filmbranschen börja göra förnyelsen till en plan, istället för ett lotteri. När det sedan visar sig bli lyckat flyttas resurser.
Noterbart är också att man, när man ser på vilka som fortsätter bära stora filmer efter 45, märker att manliga skådespelare i genomsnitt har en senare karriärtopp och en längre kommersiell livslängd än många kvinnliga kollegor. Veteranstatus belönas alltså oftare på affischen om man är man, vilket gör att det framför allt är manliga skådespelare födda på 60- och 70-talet som står kvar längst fram i ledet.
Framåt? Glappet kommer att minska om tre saker sker samtidigt. Det behövs fler mellanbudgetfilmer som lyfter fram personan, inte bara varumärket. Produktionstakten måste återhämta sig så att nya namn får flera chanser i följd utan att en svag premiärhelg stänger dörrar. Och kvinnor i högre åldrar måste få tydligare utrymme – inte bara i undantagsfall. Om det inträffar föds nästa långlivade superstjärnor i blandade åldrar. Inte över en natt, men med samma uthållighet som en gång byggde generationen som nu dominerar affischerna.