Recension av ”Äta sova dö” (Gabriela Pichler, 2012)
Inledning
”Äta sova dö”, regisserad av Gabriela Pichler, är en gripande och insiktsfull skildring av det moderna Sverige genom ögonen på en ung kvinna som kämpar med livets realiteter i en liten industriby. Filmen, som är Pichlers långfilmsdebut, mottog omedelbar kritikerros och vann flera prestigefyllda priser, däribland för Bästa film vid Guldbaggegalan. Med en stark berättelse, djup karaktärsutveckling och en autentisk blick på samhällsfrågor, erbjuder ”Äta sova dö” en rörande och tankeväckande filmupplevelse.
Handling och teman
Filmen följer Rasa (spelad av Nermina Lukac), en ung kvinna av montenegrinsk härkomst, som bor med sin far i en liten svensk by. När den lokala fabriken där hon arbetar lägger ner, står Rasa inför arbetslöshetens hårda verklighet. ”Äta sova dö” utforskar teman som klass, invandring, och samhällets syn på arbete och värdighet. Pichler lyckas med att porträttera en stark kvinna som, trots svåra omständigheter, fortsätter att kämpa för sitt och sin fars uppehälle.
Karaktärer och skådespelarinsatser
Nermina Lukacs prestation som Rasa är inget mindre än fenomenal. Hon förmedlar en stark vilja och sårbarhet som genomsyrar hela filmen och gör hennes karaktärs kamp djupt berörande. Relationen mellan Rasa och hennes far, spelad av Milan Dragišić, är hjärtat i filmen, och deras samspel fångar på ett vackert sätt banden och spänningarna inom en familj som kämpar för att hitta sin plats i samhället.
Regi och stil
Gabriela Pichler visar en imponerande skicklighet i sin debut, med en berättarstil som är både subtil och kraftfull. Hennes fokus på de små detaljerna i Rasas vardagsliv skapar en känsla av intimitet och realism. Pichlers användning av amatörskådespelare och naturliga miljöer förstärker filmens autenticitet och ger en stark känsla av plats.
Social kommentar
”Äta sova dö” erbjuder en skarp kommentar om Sveriges ekonomiska och sociala landskap, särskilt i relation till landsbygdens industrialiserade samhällen och invandrargemenskaper. Genom Rasas ögon utforskar Pichler de utmaningar som många unga arbetarklassinvandrare står inför, från arbetslöshet och social isolering till kampen för att behålla sin kulturella identitet.
Sammanfattning
”Äta sova dö” är en stark och medryckande film som inte bara berör individens kamp i en föränderlig värld utan också väcker viktiga frågor om samhällets ansvar gentemot sina mest sårbara medlemmar. Gabriela Pichlers förmåga att skildra dessa teman på ett så äkta och övertygande sätt gör ”Äta sova dö” till ett viktigt bidrag till svensk film och en måste-se för alla som är intresserade av de djupare frågorna om identitet, tillhörighet och mänsklig värdighet i det moderna samhället.