”Mitt liv i rosa” (originaltitel: ”Ma vie en rose”) är en fransk-belgisk dramakomedi från 1997, regisserad av Alain Berliner. Filmen är en varm och tankeväckande exploration av kön, identitet och familj, särskilt genom ögonen på en ung transkönsflicka. Här är en recension av ”Mitt liv i rosa”:
Handlingen i filmen kretsar kring Ludovic (spelad av den begåvade barnskådespelaren Georges Du Fresne), en sjuårig flicka som är övertygad om att hon egentligen är en pojke. Ludovics övervägande önskan är att bli en ”riktig” pojke och att älskas och accepteras av sin familj för den hon är. Dock möter Ludovic fördomar, okunskap och intolerans från både vuxna och barn i sitt samhälle.
En av filmens styrkor är dess djärva och ärliga skildring av transidentitet i en tid då sådana berättelser sällan behandlades på film. ”Mitt liv i rosa” belyser det inre känslokaoset hos en ung person som kämpar för att förstå sin identitet och känna sig älskad och accepterad. Georges Du Fresne gör en fantastisk prestation och lyckas förmedla Ludovics sårbarhet och styrka på ett sätt som berör hjärtat.
Filmen utforskar också de sociala och kulturella normerna som begränsar vår förståelse av kön och sexualitet. Den visar hur Ludovics familj, särskilt hans föräldrar (spelade av Michèle Laroque och Jean-Philippe Écoffey), måste hantera samhällets reaktion på deras barns identitet. Denna berättelse betonar vikten av empati, förståelse och kärlek när det gäller att stödja en individ som kämpar med sin könsidentitet.
Regissören Alain Berliner använder en lekfull och pastellfärgad estetik för att skapa en drömsk och ibland surrealistisk värld, som står i kontrast till det trånga och intoleranta samhället Ludovic befinner sig i. Denna stilistiska kontrast betonar Ludovics drömmar och önskningar för sitt liv.
En av filmens mest gripande ögonblick är när Ludovic sjunger Edith Piafs ”La Vie en Rose” på en skolshow, vilket ger filmen dess namn. Det är en känslosam och övertygande scen som visar Ludovics önskan om att leva sitt liv i en tillvaro där han älskas och accepteras som sig själv.
Sammanfattningsvis är ”Mitt liv i rosa” en rörande och tankeväckande film som behandlar ett känsligt och viktigt ämne med ömhet och medkänsla. Den lyfter fram vikten av att vara tro mot sig själv och att stödja människor i deras strävan efter äkthet. Filmen är inte bara en berättelse om transidentitet utan också en allmän påminnelse om att vi alla förtjänar att älskas och accepteras oavsett vår identitet eller kön. Den är en kraftfull påminnelse om vikten av empati och förståelse i en värld som ibland kan vara oförstående och intolerant.